Lugnare efter vapenvilan i Gaza

Lämnade som sagt Eilat ganska tidigt. Men kan absolut tänka mig att komma tillbaka och njuta av lite värme mitt i vintern. Det var t-shirt läge i solen redan vid 8-tiden på morgonen och likaså i skymningen vid 17-snåret. Det blev en lika snabb resa tillbaka til Erez. Otroligt fin sträcka egentligen. Negevöknen, Jordandalen och sen över de karga bergen. Och väldigt lite trafik. Synd att jag hade så bråttom att jag inte riktigt hann njuta av det - stanna på vägen och så. Och det enerverande var väl att jag efteråt insåg att jag inte hade behövt ha bråttom. Det är nån typ av vapenvila i Gaza nu så det ska mycket till innan TV3 är intresserade av ytterligare en rapport härifrån, när de visade inslaget om Eilat igår. Dessutom var jag så trött när jag kom fram att jag knappt orkade jobba.

Borde helt enkelt ha stannat i Eilat några timmar och tagit ett dopp i Röda havet eller åtminstone åkt hem till Jerusalem och sovit ut. Nu blev jag medsläpad på de intervjuer som Ric behövde. Kunde ju inte sitta och vänta i bilen. "A real sitting duck" tyckte vår fixare om den idén. Mitt förslag var att jag kunde ligga på golvet i baksätet och sova så ingen skulle se mig i alla fall. Men Gaza ÄR alltid intressant på ett eller annat sätt. Inget besök är bortkastat. Och jag fick till slut lite bra material för min artikel i ETC som ska lämnas i slutet av veckan.

Och vapenvilan... ja, den håller väl sådär. En Hamasman dödades i södra Gaza på eftermiddagen. Och redan tidigare på morgonen var det skottlossning. Men de har i alla fall plockat bort de checkpoints som både Fatah och Hamas hade satt upp runt i området. Jag missade dem ju, men Ric sa att det var obehagligt att åka runt igår.

Gaza blev Eilat

Vi kom aldrig iväg till Gaza på söndagen. Hade tänkt göra något på alla som dött i de interna striderna under helgen. Men på måndagen skulle det bli av. Vi hyrde bil innan arabiska kursen så att vi kunde åka direkt. Men en bit in på lektionen fick vi reda på att en självmordsbombare sprängt sig och dödat tre i Eilat. Halvvägs till Gaza fick jag bud om att jag skulle till Eilat istället. Ric höll sig däremot till originalplanen.

Efter att ha droppat honom vid gränsövergången Erez fortsatte jag själv. Trodde att det skulle gå rätt snabbt eftersom jag redan var en bit söderut, men bilturen tog ungefär 3,5 timme till. Var nog 30 mil. I Eliat fick jag snabbt tag på den svenska som bodde i närheten av bombplatsen - en intervju TV3 fixat. Efter intervjun åkte jag till attentatsplatsen. Det var fortfarande mycket som hände trots att det var säkert 6-7 timmar senare. Bombtekniker sökte igenom bageriet som sprängts. Många nyfikna stod och tittade på. Jag fick komma bakom avspärrningarna och träffade Mickey Rosenfeldt, polisens presstalesman som jag pratat med vid Jerusalems pride parad. Han berättade om bland annat om den varning de fått innan dådet skedde, någon hade plockat upp en liftare och fattat misstankar. Tyvärr hann polisen inte hitta mannen innan det var för sent. Jag pratade också med en kvinna som varit nära bageriet när det sprängdes. Hon sa att en arm hade landat precis där hon stod. Fruktansvärt. Hon var nog fortfarande chockad, men hade fått lämna sjukhuset i alla fall. Senare på kvällen såg jag henne bli intervjuad av en israelisk kanal.

Själv fick jag problem att skicka materialet eftersom jag inte kunde hitta något snabbt internet någonstans i Eilat. Till slut fick jag bara sätta mig i Hiltons lobby och få upp så mycket som möjligt. Lyckades med intervjun med svenskan, min ståa och nån enstaka klippbild. Synd på så bra material.

Efter en hektisk dag och kväll kunde jag checka in på billigare Americana vid tolvtiden. Satte klockan på 7 för att åka till Gaza dagen efter. Det blev inte mycket till mix av nytta med nöje. Orkade inte ta en öl på kvällen och hann inte se stranden morgonen efter innan jag drog.

Grannsämja under sabbaten

I fredags fick vi oväntat besök ett par timmar in på sabbaten. Jag hade tagit en siesta efter vår "östra Jerusalem-tur" och långlunch när jag hörde att de knackade på dörren. Ric öppnade och allt jag hörde var "Help. Help upstairs." när de slutligen kom fram till att han inte pratade hebreiska. Jag undrade om nån skadat sig eller vad det kunde vara. Och varför hade de knackat på hos oss, vi är de enda i området som inte pratar hebreiska - och antagligen dem de känner sämst. Men Ric allt klarnade när Ric berättade efteråt. Han hade gått dit upp och där satt hela familjen och alla (minst 5) barn redo för sabbatsmiddag. Det de ville ha hjälp med var att stänga av fläkten som de glömt på. Det hade ju varit jättevarmt under dagen, men på kvällen var det alldeles för svalt med fläkten på. Enligt sabbat-reglerna får de inte utföra arbete, laga mat, tända/släcka lampor osv så de kunde inte själva stänga av fläkten utan att bryta mot reglerna. Men för oss som inte är judar var det ju inga problem. Det var ju därför de knackat på vår dörr istället för att ringa på ringklockan också. Ric fick en massa nötter och godis för besväret och jag hoppas att vi kommit dem lite närmre nu. I alla fall så måste de ju se fördelarna med att alla i området inte är judar.

Picknick!

Eftersom jag som trogen svensk håller koll på väderprognosen även här nere så visste jag att söndagen skulle bli sista fina "sommardagen" på ett tag. Så jag tvingade med mig Ric och Pepe ut på picknick. Det är ju så man tar vara på de fina dagarna i Sverige. Ingen av dem hade haft picknick på flera år. Ha, jag lyckades spirda lite svensk kultur bland spanska maffian här. Det var i alla fall superhärligt att sitta ute och äta pastasallad i parken den 28 januari. Men det kalla vädret gav sig till känna redan under eftermiddagen med ökat vind och lite moln, så vid 15-tiden blev det dags att bege sig hemåt. Först en het latte. Och nu ett varmt bad. Kanske inte riktigt är sommar i alla fall...

Tur bland bosättningar i östra Jerusalem

Vi gjorde en tur i östra Jerusalem idag. Har sett mycket av det förr: bosättningar och muren, men nu fick jag mer grepp på situationen, koll på kartor och så. Intressant men deprimerande - om man tror på gröna linjen vill säga.

Den respekteras förstås inte på många ställen. Men vi började med att se resterna av ett hus som tillhörde en palestinsk familj. De hade förstås byggt det utan byggnadslov. Anledningen var att annan mark som mannen i huset ägt hade tagits av israelerna. Nu stod det en bosättning där. Han byggde alltså ett hus på en annan plats, 4 våningar. Alla hans barn och deras familjer skulle bo där. För en vecka sen hämtades han för förhör. När han kom tillbaka en dag senare var huset en hög med skrot. Och alla deras prylar var kvar där inne. Nu bodde delar av familjen i ett litet tält utanför rasmassorna. Han berättade att han spenderat alla sina pengar på det förra huset och visste inte vad han skulle göra nu. Det enda goda han ville nämna var att eftersom husset var byggt av så fint material så hade vissa grannar börjat misstänka att han var en israelisk infiltratör. Nu när huset var rivet var det i alla fall motbevisat.

Resten av turen bestod i att se hur muren dragits och bosättningar byggts upp på olika platser på fel sida gröna linjen. Tydligen anser t.o.m. Peace Now att det stora blocket Male Adumin ska tillhöra Israel i framtiden. Det är det blocket som mycket effektivt skär Västbanken i två delar. För att komma från södra till norra delen (t.ex. Betlehem till Ramallah) kommer man då alltid att behöva åka nästan via Döda havet. Det finns ingen väg som går där nu och det är svårbyggt genom öknen. Vägen mellan de två städerna blir också flera gånger längre än den borde vara.

Och det kan ju nämnas att utbyggnad av bosättningarna går emot både "Vägkartan för fred" och en FN-resolution. Men ändå ser alla bara på medan det händer. Och det kommer rejält försvåra för en palestinsk stat i framtiden.

Semester!

Var rädd att nästa jobb skulle behöva göras idag, men fick svar i morse om att det räcker med nästa vecka. Så nu bär det av till Döda havet istället. Minisemester! På en dag bara alltså. Men det är riktig sommar här nu. Ska bli 18 grader i Jerusalem idag och 27! vid Döda havet. Och bara sol förstås. Härligt.

Hamas vann valet för ett år sedan - jobb

Den 25 januari förra året var dagen då palestinierna röstade fram Hamas. Idag gjorde jag ett inslag för TV3 om vad som hänt under året och hur framtidsutsikterna ser ut. Allt blev nog bra i slutändan, men jag hade en himla otur med jobbdag. Hade svårt att somna igår så det blev först vid två-tiden. Men sen vaknade jag vid fem, mådde väldigt dåligt och kunde knappt somna om. Kände ändå att jag inte ville missa arabiskakursen i morse så släpade iväg mig dit, men fick jobbsamtal mitt i så missade en del ändå. Hade planerat in den sista av intervjuerna jag behövde göra precis efter kursen, men den blev framflyttad några timmar. Så hela dagen blev uppstyckad. Jag var trött och grinig. Och kände mig stressad. Men synkarna blev bra och det kändes som om inslaget funkade i all sin enkelhet.

Den israeliska analytikern jag fick tag på är en riktig hotshot, chef för ett av de viktigaste centren för strategiska studier. Han trodde att palestiniernas enda chans till bättring var ett inbördeskrig. Ganska radikal tanke för oss som inte tror på krig som lösning. Men han har ju rätt i att situationen som den är nu är rätt hopplös.

Själv vet jag inte var jag står. Palestinierna har definitivt farit illa under året som gått. Men jag är nog mer den typen som inte bara skyller på Hamas, utan även på andra palestinska fraktioner samt Israel och omvärlden. Det är ett tufft läge på alla sätt och vis.

Pressöl

Jag hann trots en massa jobb idag - bland annat en tur till Ramallah och samtal till TV3 om Katsav - och en hotande förkylning, ta en öl med Marko på journalisthaket Mona. Vi pratade lite bakgrund, lite jobb, men mest av allt drack vi nog belgisk öl.

Katsav åtalas - antagligen

Ja, det är nästan klart i alla fall, att Israels president åtalas för våldtäkt bland annat. Men innan det kan bli något åtal alls så måste han avgå frivilligt. Annars måste de vänta tills i juli då hans "tjänsteperiod" avslutas. Tills dess är han immun. Nu har han - och hans advokater - redan sagt att han ska avgå frvilligt om det blir fråga om åtal, men hittills är enda kommentaren från hans håll att han utsatts för en komplott från politiska motståndare. Jag undrar ju bara vilka politiska motståndare, eftersom presidentposten kan likställas med att var kung i Sverige, rent politiskt sett alltså.

För den oinvigde kan berättas att den här historien blev mest känd när ryske presidenten Putin inte visste att mikrofonen var påslagen och sa till israeliske premiärministern Olmert vid hans besök i Moskva att de i Ryssland var avundsjuka pga av vad Katsav åtstadkommit, eller något lika kryptiskt. Avundsjuka var i alla fall inblandat. Politisk kris alltså. På alla fronter.

Enligt bl.a. DN lät det så här:
- Hälsa presidenten, som verkligen överraskade oss, sade Putin om sin israeliske kollega Moshe Katsav.
Sedan försvann signalen, men enligt ryska journalister fortsatte Putin:
- Vilken kraftfull man han visar sig vara! Han våldtog tio kvinnor — det trodde jag inte. Vi är alla överraskade och avundsjuka.

Fler isoleringsproblem

Nog för att man är bortskämd med isolering och uppvärmda hus som svensk, men jag pratade t.o.m. med en engelsman som sa att det var fruktansvärt här. Och alla som varit i London på vintern vet hur mycket man fryser i de husen där. Alltså självklaer ingen fjärrvärme i husen här. De lösa element som finns funkar dåligt, speciellt eftersom det är högt i tak - och vi har den ytterligare glädjen att ha stora fönster i vår lägenhet. Många av rutorna har småhål och mellan springorna sipprar det in mycket kalluft och ut den lilla varmluft som fanns inne. Under senaste regnovädret upptäckte vi också att varken fönstren eller taket höll så bra för väta. Så nu har vi blöta tidningar på golvet och en hink under den värsta läckan. Tur att vi hann flytta datorerna i tid.

Sov 9 timmar och ändå måndagstrött

Fast det var nog 9 timmars rätt dålig sömn. Det är helt omöjligt att få en bra temperatur här. Rummet känns som 14 grader men i sängen är det 40. Svettas och fryser om vartannat beroende på hur högt upp man har täcket. Sen sover vi ju på enkla skumgummimadrasser. Och jag som sovit på madrass på golvet ett helt år i Sverige trodde det skulle vara en baggis. Men det här är nån typ av madrass där det skapas stora kratrar efter kroppstyngden. Inte skönt! Så efter 9 timmars sömn kändes det som om jag kunde sova 9 timmar till.

Presskortet fixat

Ric fick sitt presskort idag. Han var himla nervös innan han gick iväg till presskontoret, och ingen av oss hade väl trott att det skulle gå så bra redan idag. Men hon var riktigt trevlig, eller normal i alla fall, och nu är det klart. Ric är glad, så jag är glad. Så klart är det skönt för mig också. Att äntligen veta att våra planer fram tom maj i alla fall är spikade. Vi blir kvar här alltså.

Ruskväder

Behöver jag säga att fredag blev en lika rejäl vilodag som natten innan var en rejäl utgång? Stackars Ric blev uppringd för att jobba, men det var ganska snabbt avklarat. Som "tur" är har vädret nu vänt och blivit ruskväder, mer normalt för januari än den strålande sol vi har haft hittills. (Torsdagens skymningsljus var något av det vackraste jag sett på länge - påminde mig om nån Valborg för några år sen i Stockholm, men jag minns inte vilken. Det var bara en känsla.) Alltså inget dåligt samvete utan helt okej att stanna hemma och kolla på video.

Och nu idag lördag fullkomligen vräker det ner. Och blåser som sjutton. Jag undrar om det är det europeiska ovädret som äntligen nått hit till oss.

Rejäl utgång

Ric hade sett fram emot att gå ut ordentligt på torsdagen och till slut lyckades han övertyga Marta och Pepe att komma över. Eller övertyga... ingen av dem kräver att man besitter någon större övertalningsförmåga. Det blev en helkväll och en helnatt i alla fall. D1 som vanligt. Har inte riktigt hittat nåt annat ställe som konkurrerar. Tyvärr var det rätt trist hiphop som spelades men folket var desto roligare. En salig blandning faktiskt. Normalt är det ju känt som lite av en NGO- och alternativställe, men i torsdags såg jag för första gången en ultraortodox med kippa och lockar. Dessutom träffade jag en norsk psykolog, ett gäng spanjorer (som vanligt) och så nån dryg stor typ som presenterades för mig för att den som pratade med honom just då behövde en ursäkt för att komma iväg.

Kvällen slutade hemma hos Pepe. Första gången jag såg hans nya lägenhet. Helt otrolig. Jag fattar inte varför alla ska bo i så stora lägenheter, speciellt inte när man är själv. Tror han hade 3 eller 4 sovrum. Och tre terasser - som vanligt. Men fin var den. Jag borde väl också passa på att njuta av allt utrymme när vi får vår lgh 1 mars. Om jag sen bor i New York eller Tokyo eller tom Stockholm så är det ju andra ytor som gäller.

Inställt Hebron

Hade planerat att åka till Hebron på torsdagen. Peace Now ahde planerat en demonstration. Tror inte att det hade gett så mycket arbetsmässigt, men något ska man ju försöka göra och det är mycket möjligt att det hade kunnat bli våldsamt. Hur som helst fick jag reda på att "demon" var inställd precis innan jag skulle dra så det blev en morgonfika med Marta på marknaden istället.

Och tur var väl det, för hemma väntade ett mejl om jobb. Gjorde ut Ramallah-PK:n för TV3. Blev bra tror jag, men de hade nog mycket att göra med Mona Sahlin-grejen för jag fick inte ett svar från dem under hela kvällen. Jag bara antar att de hade hört av sig om något saknats.

Tillbaka i skolbänken

Hade andra lektionen arabiska idag. Hade inte "hunnit" göra någon läxa och det kändes lite deja vu från skolåren att sitta i taxin och slänga ihop uppgiften. Fast då åkte jag förstås inte taxi till skolan utan buss eller nåt sånt oglamoröst. Det är i alla fall kul med ett nytt språk, speciellt sådär i början när man bara lär sig några substantiv och verb och allt är härligt okomplicerat. Som att vara barn igen...

Alla sammanstrålade på Mona

Skulle ta ett glas vin med studenten/frilansaren Anneli igår på Mona, ett ställe som nästan blivit lite av ett stammishak på senaste tiden. Den benämningen stämde väldigt väl igår för helt plötsligt dök Pepe från spanska TV3 upp med sina vänner. Lite senare kom Ric, och sen några vänner till Anneli. Det var ioförsig ingen slump. Men senare på kvällen kom korren för El Pais och hans flickvän också. Det stämmer väl att många journalister brukar gå dit. Igår var vi i alla fall många.

Presskonferens i Ramallah

Det var presskonferens i Ramallah i morse. Handlade om de palestinier med dubbelt annat medborgarskap som nu med striktare relger har blivit rädda för att lämna de palestinska territorierna för att de kanske inte släpps in när de vill tillbaka sen. I vissa fall kan det splittra kärnfamiljer med mamma och ett barn utestängda medan man och ett annat barn är kvar på Västbanken. Låter inhumant.

Jag stötte på spanska/katalanska TV3 på PK:n och vi besökte en av de drabbade familjerna ihop. Det funkade bra att jobba tillsammans. Familjen bestod av medlemmar som alla hade amerikanskt medborgarskap som bott tiotals år på Västbanken. Pappan jobbade på ett projekt för att hjälpa de döva med en norsk organisation, men nu hade han slutat på projektet eftersom han var tvungen att resa och var rädd för att inte få återvända till sin familj på ett eller ett par år. Hans fru skulle få barn i mars-april så självklart var det otänkbart att de skulle vara åtskilda så länge.

Första lektionen i arabiska

Arabiska kursen började idag. Hade första lektionen kl 10-12. Det verkar lovande. Läraren går ganska fort fram vilket passar mig bra. Han använder dessutom rätt mycket humor, vilket är kul men man måste absolut kunna skratta åt sig själv för läraren gör det med jämna mellanrum... Han är ju inte så där svenskt snäll.

Inuti Klippmosken

Vi var inne i Klippmoskén och Alaqsamoskén i morse. En av de spanska journalisterna hade ordnat en visning. I vanliga fall får ju inte turister gå in i byggnaderna utan bara se dem utanpå. Klippmoskén är helt klart den mer utsmyckade av de två - en otroligt vacker byggnad, men Alaqsa är ju den heligaste platsen efter Mecka för muslimer så det var ju också lite speciellt. Tyvärr blev det en lite stressig tur eftersom bönen skulle börja inom kort och då var vi tvungna att vara ute. Så jag måste säga att det var en otroligt mycket häftigare upplevelse att se den stora moskén i Damaskus. Den var full med folk som bad, tog en tupplur, sms:ade lite eller bara hängde med familjen. Även den stora platsen utanför var full med folk som umgicks.

Palestinsk kortfilmsvisning

Var och såg 13 palestinska kortfilmer ikväll. Temat var sommaren 2006 och alla filmare fick max 3 minuter på sig och fick bara använda one-shot, alltså inga klipp i filmen. Det var intressant. Varierande resultat förstås, men kul att se hur de olika filmarna tänkte runt temat och hur de löste uppgiften.

Visningen ordnades av ett konst- och kulturcenter. Jag fick lite kontaktuppgifter. Hoppas kanske kunna göra något till Annelie hemma, på temat konst alltså. Vi får se om jag hittar något intressant.

Jenin-konst

Skulle egentligen till Jenin idag för öppnandet av en konstutställning som heter "Don't forget Lebanon", men fick precis veta att den organiserade bussturen var full. Det är för knepigt för att ta sig dit själv med olika bussar så det får vara den här gången. Synd. Skulle ha försökt göra något inslag därifrån och Anneli skulle också åka så vi kunde ha jobbat lite ihop. Hade varit kul. Men nu får jag gå tillbaka till sängen och sova nån timme till istället.

Salsakurs, Israels Bollywood

Var på salsakurs ikväll. Fast när vi kom dit, dansades allt annat än salsa. Första tanken var amerikansk highschoolfilm när alla helt plötsligt börjar dansa koordinerat till nån "tuff" låt. Men när vi väl joinade och fick se stegen på nära håll och det var mycket höftrull, smisk-smisk och tro det eller ej, men ett parti med luftgitarr - då stod det i alla fall klart för mig att det här skulle varit den coolaste Bollywood-dansen av dem alla. Om bara alla alla hade varit indier...

Wasabiärtor

Var på lokala asiatiska butiken nyligen och lyckades impulsköpa wasabiärtor. Nu sitter jag och äter, ärta efter ärta, tills effekten blir liknande den när man dricker en sån där is-slushy för fort och drabbas av "brain-freeze" bakom ögonen. Men det här känns mer i gommen och näsan. Måste sluta äta nu.

Pressproblem

Allt var ju egentligen klart för att vi ska kunna vara kvar här fram till maj i år, men så enkelt ska det tydligen inte vara. Ric var den som hade allt ordnat och det var lite mer osäkert för mig. Nu är det tvärtom. Han fick reda på i tisdags att han har nekats presskort för 2007. Några teknikaliteter eller så, men det kan absolut bli knepigt för oss. Utan presskort kan man inte åka till Gaza och utan Gaza är det svårt att vara huvudkorre för en stor tidning. Nu får vi vänta och se igen...

Tillbaka i konfliktzonen

Efter sådär en 18 timmar på resande fot fick jag äntligen lägga mig att sova i min egna säng igen. Flög med Czech Airlines igen, men det var inte lika kul som förra gången. Då använde jag min 6 timmar långa mellanlandning till att se Prag för första gången. Men det var i juni och det var ljust och varmt. Nu i tidiga januari var det inte lika lockande att dra in till stan så jag satt kvar på flygplatsen och väntade istället. Insåg dock att jag gjorde av med lika mycket pengar den här gången trots att jag då betalade för bussen mellan stan och flygplatsen. Allt är ju så himla dyrt på flygplatser (5 bitars sushi 150 spänn t.ex) och Tjeckien är ju som alla vet väldigt billigt.

Vred i alla fall om nyckeln i låset vid 7 på morgonen och sen var det bara att försöka ta igen lite förlorad sömn.

Juicefest...

...blev det sista jag gjorde på hemmaplan. Var hos Anneli med Katta och Lisa dagen innan jag skulle åka. Hon hade plockat fram den gamla råsaftcentrifugen och gjorde galet god juice på apelsin, björnbär och banan. Fick mig att sakna min egen maskin som är för tung för att ta med till Israel. Synd, för där hade jag haft extra mycket nytta av den eftersom frukt och grönt är så ruskigt billigt.

Fredrik Virtanen på Riche

Det är väl så dags att åtgärda "tjänsten" och nämna honom på min blogg nu. Jag fick ju vara med i hans när den var rätt nystartad och jag var hans bloggmoderator på aftonbladet.se. Och eftersom Virtanens blogg har så stor genomslagskraft får man fortfarande upp den när man googlar mitt namn, något jag självklart nämnde för honom när vi sågs på Riche på fredagkvällen. Hade gått dit med underbara Teresa m.fl för att festa hejdå innan jag återvänder till Jerusalem. Nog blev det fest alltid, och efterpartyt slutade så sent att jag nästan höll på att missa "dejten" jag hade med min gamla fling dagen efter. Men det gjorde jag inte. Och jag var till och med nästan så fräsch som man borde vara när man träffar någon man inte sett på tre och ett halvt år. Jag tror jag går på adrenalin och glädje när jag är hemma. Måste få ut så mycket och hinna träffa så många under mina dagar i Stockholm att det inte skulle funka annars.

Film som får en att känna sig smart

Torsdag 4/1 såg jag filmen Prestige med Hugh Jackman, Christian Bale och Scarlett Johansson förstås (hon är väl med i typ hälften av alla filmer som görs just nu...). Alltså jag såg inte filmen med dem utan fick nöja mig med Lisa och Pierre som sällskap.

Filmen var helt okej, inte fantastisk, men jag skulle ändå ge den höga betyg för att den fick mig att känna mig oerhört smart. Lyckades nämligen komma på lösningen redan efter halva filmen - och av alla ljud i biosalongen verkade det som om jag var den enda...eller? Och irriterande nog satt jag inte bredvid mitt sällskap så jag kunde inte peta dem i sidan och säga "Jag vet, jag vet..." Tur för dem dock. Hade nog förstört hela bioupplevelsen annars. Och jag tänker förstås inte avslöja avslöjandet här heller. Gå och se filmen!

Hinner inte skriva när jag är hemma tydligen

Eller så var det koman efter nyårsafton som satte stopp för alla inlägg. Det blev ju en rätt sen kväll/morgon - kom hem vid 8.30-tiden. Men roligt var det. Stor fest, mindre men lika trevlig efterfest, många Aftonbladare men även annat löst folk.

Dagarna efter nyår blev det mest familjegrejer, dvs många dvd hemma med syrran när vi väl vaknade på nyårsdagen, en kort barnpassning hos andra syrran dagen efter det och ytterligare en barnpassning följt av middag på Söderkisen med föräldrarna på onsdagen.

Som sagt, fullt upp men inget jättespännande.