Doktorn ordinerar - vila i hängmattan!

Vet inte vad som har hänt med min hälsa den senaste tiden. Började ju med en vanlig förkylning som blev lite extra jobbig och drog ut på tiden. När jag trodde jag var hade repat mig kom en ögoninflammation som mest var klibbig och irriterande men egentligen inte gjorde mig särskilt sjuk. Men även den blev extra långvarig. När den nästan gått över fick jag helt plötsligt ont i knäna, något som aldrig hänt tidigare. Det blev bara värre och värre tills jag knappt kunde gå. Igår kände jag att det var dags att kolla med läkare, något som jag oftast försöker undvika eftersom de ändå inte kan göra något åt vanliga virusinfektioner.

Jag tänkte att det var lika bra att åka direkt till sjukhuset på Koh Phangan även om det "knappt kan kallas sjukhus" enligt guideböckerna. Det stämde nog rätt bra. När jag kom dit klockan 12 var nämligen läkaren på lunch. Vet inte om det bara fanns en eller om det var han som pratade engelska som hade tagit ledigt, men jag fick välja mellan att vänta en timme eller ta mig till en klinik. Då jag valde det senare började sköterskorna vinka på en kille på moppe som precis skulle ge sig av. "Private taxi" sa de med ett leende och det var inte mycket mer att göra än att hoppa upp bakpå. När jag väl satt där på väg in till huvudortens kliniker slog det mig att det var aningen komiskt att sjukhusen inte bara tar lunchpaus utan även skickar iväg patienterna på vespa utan hjälm och allt.

Klinikläkaren fick jag i alla fall förtroende för. Inte minst för att han ordinerade mig att vila knäna i minst 7 dagar, helst med benen högt. Lisa och jag kom på att jag allra bäst skulle kunna följa hans råd genom att ligga i vår hängmatta på terassen. Inte illa!

Inget mer Haad Rin

Vi har ju bott på i Haad Rin, platsen på Koh Phangan med mest fest och mest folk, fram till idag. Men imorse bestämde vi oss för att packa väskorna och hitta något annat. Sunrise Beach där vi bott är en jättefin strand men det är helt enkelt för mycket hög musik och oväsen. Att vi dessutom fick en ganska sunkig hydda på Paradise Bungalows hjälpte ju inte till. Men sista droppen var nog att Lisa vaknade mitt i natten med en kackerlacka på örat. Jag antar att hon måste ha röjtomkring en hel del efter det och eftersom jag inte vaknade antar jag att det är ett tydligt tecken på att jag är ganska svårväckt. Resten av Haad Rin består av Sunset Beach som är lugnare men det är knappt en strand att prata om och Leela Beach som väl egentligen bäst men vi hittade bara väldigt dyra rum där.

I alla fall så ringde jag Coco Garden på morgonen - det var grannstället till Tropicana där jag bodde innan Lisa kom. Baktanken var förstås att de har gratis trådlöst internet. Det visade sig vara en lyckoträff. Vi fick en hydda precis framför havet och det går att surfa från terassen som dessutom är utrustad med en efterlängtad hängmatta.

Koh Tao-Koh Phangan-Koh Samui-Koh Phangan på 2 dagar

Det har varit ett himla flängande de senaste dagarna. I söndags morse åkte Lisa och jag från Koh Tao till Koh Phangan. Efter att ha hittat en liten hydda på Partystranden tog jag båten för att träffa min israeliska kompis Eli på grannön Koh Samui. Han var bara där en dag så jag fick helt enkelt tänja på mina planer lite.

Vi bodde på fantastiska designhotellet Library: http://www.thelibrary.name/. Jag bara skrattade när personalen visade mig runt i rummet och pekade ut flatscreen-tv, egen Mac-dator, gigantiskt badrum med extra "omklädningsrum", stor terass osv. Och alla fjärrkontroller man skulle hålla reda på för rullgardiner, dimmers, välja färg som projicerades på väggen beroende på vilket humör man var på... Det var kul att få lyxa lite i alla fall. Bäst var nog ändå poolen med rött kakel precis bredvid den härliga sandstranden, samt att man fick ligga på solbäddar med gigantiska ärtsäckar ovanpå, medan springpojkar kom med handdukar och avsvalkande, våta ansiktsdukar. Skulle kunna stå ut med ett sånt liv en vecka eller så.

Samtidigt hade Lisa sovit i vår lilla partystuga där badrummet kryllar av mygg och man måste spola toaletten med en bytta vatten. Hon sa att det var som att sova på en nattklubb till klockan 6.00 på morgonen.

Men det var ändå skönt att vara tillbaka i verkligheten igen på måndag kvällen.

Tillbaka på Sköldpaddsön

Åkte från Koh Phangan till Koh Tao i morse. Den lilla hotelldamen Sunisa på Tropicana sålde inte bara båtbiljett till mig utan skjutsade mig hela vägen ut till piren och hjälpte mig med alla klistermärken och annat man måste ha på sig för de här resorna. Och inte en baht tog hon för det. Kanske för att jag bott i en av hennes bungalows utan att göra mycket väsen av mig i säkert 10 dagar nu. Måste ändå applådera denna service och varmt rekommendera Tropicana.

På Koh Tao reserverade jag rum på Blue Wind som ligger i norra änden av Sai Ree Beach. På en stor skylt vid entrén stod det "BLUE night, white WIND". Poetiskt...

Är dock inte helt nöjd med min nya hydda (blev nog bortskämd på Phangan). Den är verkligen inte stor - kan knappt fälla ut min väska så jag ser vad jag har i den. Dessutom ligger den så långt från vattnet man kan komma på den här resorten, vilket inte är mer än 200 meter men ändå! Och till råga på allt har en hund sin sovplats på min enda bänk på altanen. Positivt är att min bungalow ligger mycket nära en Wifi-hotspot, att det ligger en yogastudio 10 meter från min dörr och att Blue Wind har ett bageri - år en grymt god bananchokladkaka tidigare idag. Ska nog ändå försöka byta imorn. Fast jag måste göra det före kl 09 eftersom Lisa (syrran) kommer då och jag tror inte hon är så sugen på att dra runt och kolla på olika hyddor. Hon vill nog sova!

Köpt sommarstuga

Annonserade på Facebook att jag köpt sommarstuga söder om Norrtälje. Men det visar sig att faktiskt inte 100% av svenska folket använder Facebook även om det är lätt att tro det. Så jag lägger ut en bild på stället här också. Här är det november och trist men det blir nog riktigt vackert framåt våren. Båda husen tillhör min tomt.

Nyår och sjukdom

När jag anlände på Koh Phangan den 28 december anlände också min förkylning. Och sen dess har jag tagit det lugnt. Med undantag för nyårsafton förstås. Det måste ju firas. Men både före och efter - ingen alkohol, inga sena kvällar, knappt något badande. Däremot har jag äntligen fått min Beach Bungalow, anledningen framför alla andra att åka till den här ön. Det kryllar av dem. Min vätter rakt ut mot havet och jag sitter på min stora veranda och jobbar (när jag orkar för förkylningen). Är väldigt nöjd med livet faktiskt. Men inom kort skulle jag vilja vakna upp utan huvudvärk, täppt näsa och rosslig hals. Kanske imorgon?

Phuket - som att komma hem

I Phuket bodde jag på Kata Beach, en av de finare charterstränderna. Men jag som jobbar är på en annan nivå än de som är där för ett par veckor så det kändes lite svårt att träffa nytt folk. Det är också dyrare än många andra ställen på Phuket. Jag hade dock en härlig, prisvärd bungalow på en kulle ovanför byn.

Men trevligast var det dock att hyra vespa och åka till mina gamla kvarter kring Chalong och Rawai (från augusti-september). Och jag hängde mycket med vännerna jag mött då, framför allt Allie, Les och deras son och hans vänner. Det var med dem jag firade jul på stranden i Patong. Vi drack öl, prutade på diverse kul turistprylar som vi gav varann i julklapp - blandade alltså ett visst mått av traditioner med sånt som absolut inte hör julen till. Det kändes befriande och skönt. Julaftonens normalt stora middag byttes i mitt fall ut mot en pizza, av alla otraditionella maträtter. Men den var satans god. Peperoni, ananas och precis lagom mycket ost - precis som jag vill ha det.

Thailändarnas favorit Hua Hin

Efter Bangkok blev det Hua Hin. En gammal fiskeby som nu blivit poppis chartermål för både svenskar och thailändare. Jag gillade orten mycket först, mest pga den lokala känslan och att det var mycket thailändare där. Det kändes inte som att vara på en av charterorterna på Phuket. Men jag upptäckte snabbt att utelivet bara bestod av thailändska kvinnor och västerländska män. Kanske inte i det omfång som man ser i Pattaya eller Patong men det var bara trist. Åtminstone i Patong är det hela utformat på ett galet kaotiskt sätt som ändå kan roa lite.

Många klagar också på att stranden och framför allt vattnet inte är så fint och rent i Hua Hin. Jag hade ändå en trevlig vistelse. Åt Dim Sum på Hiltons restaurang på 17:e våningen, hyrde vespa och åkte till en nationalpark med grottor, kollade hur processen av silke går från larv till färdiga plagg och besökte många spännande nattmarknader.

Bangkok - Kungen fyller 80

I Thailand har jag hunnit med Bangkok, där jag mest satt på hotellrummet och skrev på mina Aftonbladet-guider. Jag bodde på D&D Inn på Khao San Road vilket passade mig rätt bra. Det fanns en pool på taket så jag kunde komma ur det lilla celliknande rummet och få lite luft och sol emellanåt. I trädgårnden fanns möjlighet att koppla upp min egen dator något som annars var mycekt svårt i Bangkok. På turistorterna finns alltid ett gäng restauranger som lockar med det, men inte här. Och det är ju ett måste när man ska skicka foton och annat.

Hann inte se mycket av Bangkok tyvärr. Gjorde stans coola klubbar en kväll med Expressens frilanskorre och hans fotografkompis. Och så hann jag fira kungen. Var svårt att få reda på om han fyllde 80 eller 81 tills någon förklarade att thailändarna räknar att de är ett år när de föds. Och även om vissa sa att han fyllde 81 och att han blev av med sina 80 år dagen innan födelsedagen - är kungen född 1927 och det här var det stora firandet. Det var lika öronbedövande som det indiska bröllopet. Kanske för att jag stod bredvid fyrverkeriavfyrningsrampen.

Resans start - Indien!

Mitt nya år startar på Koh Phangan i Thailand. Lämnade Sverige för över en månad sen. Det började med ett bröllop i Indien, i smutisga miljonstaden Kampur för att vara exakt. Inget ställe att rekommendera till turister, men det var en enorm upplevelse attt få vara med om ett indiskt bröllop. Det var fantastiskt på många sätt - storslaget, färgsprakande, öronbedövande - men också fantastiskt långrandigt. Mest gällde det väl själva ceremonin på 4-5 timmar som startade nån gång efter midnatt. Men det var inte många gäster som höll sig vakna hela tiden. Det var kallt i Kampur. Kanske 10 grader. Och jag tror att det var där jag la grunden för den förkylning som till slut kom ikapp mig dagarna innan nyårsafton.

Nyårslöfte

Nej, jag tänker inte gå så långt som att göra "skriva blogg" till ett nyårslöfte, men jag täntke ändå göra ett försök nu när det är nytt år.