Stressig jobbvecka

Har tagit det rätt lugnt i helgen. Jobbat lite på min resguide för Jerusalem, men inte mycket annat sedan i fredags. Men nu sätter det i gång på allvar. Jag ska försöka få klart två inslag till TV8 till på fredag. Antagligen hinner jag bara med ett och det andra får bli efter helgen. Har precis bokat upp intervjuer imorn, onsdag, torsdag och fredag. Och idag måste jag ut och filma lite miljöbilder.

Känner mig lite stressad men det ska bli kul.

Antastad av barn

Var och filmade i östra Jerusalem i torsdags. Jag hade lite problem med motljust så när jag äntligen hittade en plats där Klippmoskéns kupol lyste i guld lyssnade jag inte på den inre rösten som sa att jag inte borde stanna så nära ett gäng palestinska småkillar som kastade sten på en gräsplätt. Jag stannade ändå. Hann filma klart innan de började ropa och kom närmre. De hjälpte mig med stativet, jag var genast på min vakt - har ju varit med förr - och försökte med så mycket arabiska jag kunde att visa att jag var vänligt inställd. Det hjälpte inte. Helt plötsligt började en av dem och sen alla, tafsa. Ta mig på inte så trevliga ställen. Och de var så himla många att jag inte riktigt kunde försvara mig. Dessutom kunde jag inte riktigt eftersom jag bar på kameran och stativet. Ville inte att stenkastningen skulle börja igen.

Kom därfrån utan att något värre hände. Har blivit tafsad på förr i Gaza. Men det kändes obehagligt denhär dagen när jag var helt ensam där. Jag fattar bara inte var de här ungarna på kanske 10 år får beteendet ifrån. Männen är nästan alltid trevliga och artiga, men småkillarna är långt där ifrån.

Sderot under raketregn

Var i Sderot idag med France 24. Staden ligger nära gränsen till Gaza och har varit hårt utsatta av Qassamraketerna som avfyrats därifrån. Igår kväll dog en 31-årig kvinna när hon träffades. Det var väl därför franska tv:n skickat dit oss. Invånarna var väldigt upprörda. Framför allt vill de att regeringen reagerar på riktigt, med krafttag mot Gaza.

Jag förstår att det måste vara fruktansvärt att leva i deras situation med ett konstant hot av attacker, men varför är det ingen som förstår att mer våld inte gör något bättre. Det spelar ju ingen roll hur mycket Israel anfaller Gaza. Det får inte folket där att säga "Nu har vi fått nog av de militantas Qassamraketer eftersom Israels vedergällning drabbar oss civila". Det får dem bara att tycka att raketattackerna mot Israel var välförtjänta. Nån av parterna måste sluta med våldet. Annars fortsätter bara den onda våldspiralen.

Libanon och Gazpacho

Det är varmt här nu. Flera dagar med uppåt 30 grader. Jag hade planerat att åka till stranden i Tel Aviv eftersom jag inte hade något jobb inplanerat idag. Men igår smällde det ju rejält i Libanon, 50 döda i strider. TV3 ringde och undrade om jag skulle dit och nu ringde precis Ric och sa att han skulle åka ikväll.

Jag hade precis varit ute och shoppat mat: god pecorino-ost, rödvin och grönsaker för att kanske göra en gazpacho, passande i värmen. Nu när jag sitter vid datorn slogs jag plötsligt av de webbsidor jag hade uppe. En sajt för att kolla billigaste biljetterna till Beirut och en för bästa receptet på den spanska grönsakssoppan. Kontrast!

Husrivningar

Igår var jag med franska tv:n, France 24, och filmade när arabiska hus som byggts utan bygglov revs ner av bulldozers. Vi åkte med organisationen Israeli Committee Against House Demolitions och Meir Margalit, som jag intervjuat förut, visade oss runt och berättade. "Det här skapar ingen fred", sa han medan vi stod med de arabiska byborna och tittade på när huset revs ner till grunden. Normalt hade man u tyckt att det är ganska självklart att man inte kan bygga utan bygglov, men enligt Meir får araberna inga bygglov för att det inte finns några planer för marken runt byarna de bor. När de försökt några år att få tillstånd, en process som ofta kostar uppåt hundratusen kronor eller mer, så bygger de till slut i alla fall.

Eftersom det kostar en hel del att riva husen så är det ungefär bara 10 procent av alla olagliga hus som förstörs. De flesta hoppas alltså helt enkelt att just de inte ska drabbas. Men en vacker dag kan det ändå vara så att grävskoporna står utanför just deras hus. Eller så är det jämnat med marken när de kommer tillbaka från jobbet. En enorm osäkerhet alltså.

Fler översvämningsbilder

Några kvinnor fick lämna sin taxin som hade fastnat.

Taxichauffören bär iväg den lilla pojken.

Några män försökte ta sig förbi översvämningarna till andra sidan genom att klättra på en smal och hal mur.

Översvämningar!

Flera av evenemangen under Jerusalemdagen (se inlägg nedan) fick ställas in eftersom ett enormt ösregn drabbade staden. Jag var uppe på Olivberget när det började. Så här såg det ut när vi försökte ta oss ner. Behöver jag säga att vi var fast uppe på berget i flera timmar?

Jerusalemdagen 16/5

Igår firades Jerualemdagen - 40 år sedan staden hamnade helt under israeliskt styre. Självklart rådde delade meningar bland stadens befolkning om det här är något värt att fira eller inte. De palestinier jag pratade med höll förstås inte med. EU och USA valde att inte låta sina konulära personal delta vid några av evenemangen eftersom östra Jerusalem av FN anses ockuperat.

Nystart av bloggen

Blogger bytte inloggninsmetod för ett tag sedan och jag var tvungen att skaffa ett nytt konto. Det visade sig vara omöjligt att göra på den sega uppkopplingen i Malaysia och Thailand, där jag befann mig för andra gången den här våren.

Nu är jag tillbaka på plats i Jerusalem igen och kan ta tag i det här på riktigt. Ska försöka uppdatera lite oftare nu.

Vi ses!