Doktorn ordinerar - vila i hängmattan!

Vet inte vad som har hänt med min hälsa den senaste tiden. Började ju med en vanlig förkylning som blev lite extra jobbig och drog ut på tiden. När jag trodde jag var hade repat mig kom en ögoninflammation som mest var klibbig och irriterande men egentligen inte gjorde mig särskilt sjuk. Men även den blev extra långvarig. När den nästan gått över fick jag helt plötsligt ont i knäna, något som aldrig hänt tidigare. Det blev bara värre och värre tills jag knappt kunde gå. Igår kände jag att det var dags att kolla med läkare, något som jag oftast försöker undvika eftersom de ändå inte kan göra något åt vanliga virusinfektioner.

Jag tänkte att det var lika bra att åka direkt till sjukhuset på Koh Phangan även om det "knappt kan kallas sjukhus" enligt guideböckerna. Det stämde nog rätt bra. När jag kom dit klockan 12 var nämligen läkaren på lunch. Vet inte om det bara fanns en eller om det var han som pratade engelska som hade tagit ledigt, men jag fick välja mellan att vänta en timme eller ta mig till en klinik. Då jag valde det senare började sköterskorna vinka på en kille på moppe som precis skulle ge sig av. "Private taxi" sa de med ett leende och det var inte mycket mer att göra än att hoppa upp bakpå. När jag väl satt där på väg in till huvudortens kliniker slog det mig att det var aningen komiskt att sjukhusen inte bara tar lunchpaus utan även skickar iväg patienterna på vespa utan hjälm och allt.

Klinikläkaren fick jag i alla fall förtroende för. Inte minst för att han ordinerade mig att vila knäna i minst 7 dagar, helst med benen högt. Lisa och jag kom på att jag allra bäst skulle kunna följa hans råd genom att ligga i vår hängmatta på terassen. Inte illa!