Lång lista från Martins blogg

Hittade fotografen Martin von Kroghs blogg för några dagar sedan. Kolla in den. Det var Ric som träffade honom i somras under Gazakonflikten när de båda var ute och fotade en manifestation - och sen dess har vi haft lite sporadisk mejlkontakt.

I alla fall så hade han under sin vistelse i Amman publicerat svar på en sån där blogg-fråge-lista. Nu när jag sitter här i i samma stad i många, många timmar med inte så mycket att göra kom jag på att det är ett perfekt tillfälle att ge sig på ett sånt där evighetsprojekt. Har än så länge bara hunnit med första halvan. Resten följer.

1. Vilken svordom använder du mest?
Satan, helvete, fuck. Men svär inte så mycket tror jag.

2. Äger du en iPod?
Äger och älskar.

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Mellan 8.30 och 9.30 oftast.

4. Hur många resväskor äger du?
Hm… underlig fråga. Ungefär en sån man kan få när man ska flyga iväg från Israel. De frågade om min backpackerryggsäck var min och sen undrade de om jag haft den med mig ständigt sen jag köpte den – för ett år sedan. ”Nej, jag har inte gått runt med den på ryggen varje dag sen jag köpte den.” Egentligen har jag ingen riktig resväska. Använder antingen ryggsäcken när jag ska bära mycket, eller lilla kabinväskan.

5. Använder du flip-floppar?
Ja, bor ju inte i Sverige där man mest går i bara strumpor hemma. I vår lägenhet är golvet oftast för kallt eller för smutsigt för det. Flip-flopsen är ett av de par inneskor jag använder. Har med dem nu till Thailand också. Passar bra på båtar.

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Mest på judiska marknaden Macaneh Yehuda i Jerusalem. Plus för billiga och fina grönsaker och frukt. Minus för bombrisken.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Jag är nog mer en bakom-kameran typ av person. Fast just nu i jobbet är jag ju faktiskt både bakom och framför.

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Jindabyne var nog den sista jag såg i mitt maraton under helgen när pojkvännen var bortrest. Men gillade Children of Men mer.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Känner bara en barnfamilj som jag vill umgås med tror jag och det är min storasysters. Dem saknar jag förstås. Men där jag befinner mig är det bara vänner som lockar.

10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Det första? Antagligen en flaska bubbel för att fira. Annars lägger jag helst pengar på resor, skulle vara kul att kunna bjuda familj och vänner till någon härlig plats.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Jag vet’e sjutton om jag kan komma på att någon nånsin har sagt det direkt till mig. Men jag är ju en extrem slacker ibland så det borde ju rimligen ha hänt.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
I wish! om jag inte hade varit så skeptsik mot piller hade jag tagit det dom enstaka nätter jag inte kan somna på. Somnar annars på två röda, var som helst.

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
CD-spelare har jag nog ingen, om man inte räknar den i Stockholm, men den hyr jag ju ut.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Önskar att jag hade nån ny favorit att slänga mig med, men icke. Säger Leonard Cohen. Det är i alla fall ett svar jag inte lär få tokskämmas över om några månader eller år.

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Nja, eller jo. Det handlar om ett förhållande som de inblandade vill hålla hemligt. Inget som kittlar så jättemycket eftersom jag aldrig träffat den ena av de två personerna. Men jag fick strikta order om jag inte fick säga det till någon så en hemlis är det ju i alla fall.

16. När var senast någon stötte på dig?
Här händer det hela tiden faktiskt. I lördags ville taxichauffören i Tel Aviv att vi skulle ta en fika. I torsdags fick jag ett glas vin överskickat när jag var på en bar i Jerusalem. Och idag sa en busschaufför vid gränsen mellan Israel och Jordanien att jag var mycket vacker och trevlig. Men han hade massor med barn så jag tror inte det var så mycket flirtande utan mer att han ville vara snäll.

17. Vad åt du till middag senast?
Det blev kalv- och tonfiskcarpaccio på restaurang Mona igår när jag egentligen bara skulle ta ett glas vin med Anneli och DN:s förra korre, Lotta. Och en pizzaslice då jag egentligen skulle äta middag efteråt.

18 Använder du huvtröjor?
Jag bor i en av Ricardos med Ramones-tryck. Men använder inte själva huvan.

19. Kan du vissla?
Har aldrig kunnat busvissla, men den svagare varianten klarar jag allt av. Men inte låter det vacker.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Tror det var Ric tidigare idag när han var på väg hem. Annars gillar jag inte att prata i telefon så mycket. Fick precis ett sms från syrran, Lisa. Sms gillar jag.

21. Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Längesen jag var nu, men när jag går är jag mest förtjust i bergådalbanor.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Det är väl ändå något som måste drabba alla här i livet. Fast kan ändå bli lite nojig emellanåt.

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
+962-nånting. Vet inte riktigt vad Amman har.

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Ja, det var en efterlängtad stund varje lördag morgon.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Räknas den där betongkolossen i Sovjet-stil på andra sidan gatan? Det är en av de mest deprimerande byggnader jag sett – och ännu värre invändigt än utvändigt. Men hur beskriver man hur stort det är..?

26. Hur många syskon har du?
En lillasyster och en storasyster.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej, gör ingen skillnad på kön.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Säkert någon av dem jag såg när jag var i den åldern då man kollade på favvofilmen varje dag efter skolan i ett par veckor. Typ Dirty Dancing.

29. Äger du några popband t-shirts?
Japp, men använder inte t-shirt så ofta. Den jag gillade bäst var en grön med Black Rebel Motorcycle Club på.

30. När flög du senast?
Det var nog 8-9 januari (alltså typ 1,5 månad sen) när jag flög från Stockholm till Israel. Men med tanke på mängden frågor och att jag ska flyga igen om 4 timmar nu så kanske svaret blir ”nyss” när jag skrivit klart alla svaren.

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Vi hade nog fyra men ska flytta snart och då blir det nog… fyra.

32. Läser du för skojs skull?
Ja, men skulle vilja läsa ännu mer.

33. Pratar du några andra språk?
Engelska förstås. Försöker bli flytande i spanska, men det går segt. Har skolfranskan kvar nånstans i bakhuvudet och har precis börjat lära mig lite arabiska.

34. Diskar du din egen disk?
Om Ric lagat mat så diskar jag och tvärtom. Det är i alla fall vår ”huvudregel”.

35. Har du gråtit offentligt?
Inte så någon okänd person sett tror jag.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Köpte en ny MacBook Pro i september. Är lika kär i den som i min iPod. Heja Apple!

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, annars blir jag uttråkad. Fast det är också lite läskigt när man ger sig på något man inte kan.

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nej. Var sugen förr men kom aldrig på något som jag ville ha för resten av livet. Navelpiercingen ser jag som en ungdomssynd som jag varken direkt stör mig på eller bryr mig om just nu.

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Dejtar inte! Och då menar jag inte för att jag inte är singel nu. Har aldrig gillat hela den där grejen. Jag går ut och hänger med folk jag gillar istället. Och då kan vem som betala.

40. Kan du kasta macka?
Det brukar bli 1,2, plums…

Långväntan

Sitter just nu på flygplatsen i Amman, en mycket tråkig flygplats. Men efter att ha fått två nej och sen blivit skickad åt fel håll har jag nu äntligen hittat ett café med både kaffe och både internet och både el till min dator. Utan el skulle jag kunnat underhålla mig själv i typ tre timmar, men jag kommer vara här i hela nio så var mycket glad när jag såg uttaget. Fick dock först inte in kontakten och trodde det berodde på att de har en annan standard här i Jordanien, men cafékillen kom ut med en glasspinne som han stack in i ett av hålen och nu funkar det utmärkt. Don't try this at home, children!

Stressig morgon

...men nu är jag på väg. Bil till Jordanien-gränsen. Sen taxi till flygplatsen. Där får jag nog hänga ett tag. Planet går vid ett-tiden på natten. Om det finns internet där så skriver jag kanske igen.

Klart nu - ska till Thailand

Nu är det klart att jag ska till Thailand på två veckors jobb. Åker redan imorgon. Stress!!! Men ska bli underbart också förstås. Jag har ett rätt bra jobb ändå. Nej, nu måste jag till IKEA och köpa möbler till nya lägenheten som vi ska flytta till medan jag är borta.

Familjetragedi på Ben Gurion

Jobbade hela kvällen igår för Aftonbladet med den här hemska historien. Var både på sjukhuset och på flygplatsen. Kändes ovant att jobba för en kvällstidning igen, men jag tror att avvägningen blev bra ändå. Aftonbladet är inte alltid så påflugna som många tror utan respekt är viktigt och det kändes skönt för mig.

Children of men - meddelande från babymaffian

Jag hade fått många rekommendationer om filmen innan jag såg den ikväll. Och jag gillade den verkligen. Satt halvt framåtlutad i soffan som om jag skulle missa något annars. Men mot slutet undrade jag hur mina icke-babyälskande vänner kunde rekommendera den utan en varning. Det var ju som värsta propagandan från babymaffian. Helt säkert att någon vill ge ett budskap till alla kvinnor som väntar med barn tills de är 35 eller äldre. Hela jorden kommer bli infertil! Inte ens subtilt. Och dessutom så var det ju så rörande vackert när babyn väl kom i filmen att jag genast kände att jag vill ha en. Fast den känslan har nog lagt sig till imorn. Eller åtminstone tills pojkvännen kommer tillbaka från Libanon.

Första inslaget för 8:an

Hade tänkt att snabbt redigera klart för TV3 i morse, och vaknade faktiskt ovanligt tidigt - utan väckarklocka. Men precis när jag var klar och tänkte ta tag i annat som att äta frukost, så ringde TV8 och ville ha ett längre inslag av samma intervju. Det handlade alltså om Noam Shalit, pappan till den kidnappade israeliske soldaten. Roligt att äntligen få jobba för dem. Vi har ju pratat om det sen i maj förra året, men självklart sände de inte under sommaren då allt hände här nere. Men nu blev det i alla fall av.

Patetisk Alla hjärtans dag

Bryr mig egentligen inte om den här dagen, men det kändes ju ändå lite grann nånstans när pojkvännen bestämde sig för att åka till Libanon natten mot idag. Har haft fullt upp med arabiskakurs och jobb hela dagen, men nu sitter man ändå här själv och väntar på att pizzan i ugnen ska bli klar. Ringde för att beställa hem japanskt, men de hade slutat leverera. Och till råga på allt så köpte jag en burk ananas speciellt för att ha på pizzan (vet inte varför men gillar inte pizza utan) och så var den satans frukten rutten - i en konservburk. Hur ofta händer det?

Kan någon ha det värre än jag ;-)

Jaja, jag öppnar nog flaskan med vin och sätter på en film så blir nog allt bra ändå.

Jerusalemkravallerna: Ovanligt jobba på hemmaplan

Eftersom jag redan haft en massa jobb under förra veckan så tänkte jag nästan sova bort fredagen. TV3 har bara korta sändningar och enda anledningen till att de skulle vilja sända något då (efter att redan ha använt mig två gånger under veckan) skulle vara om "The nyhet" händer här. Men tur var det att jag drog mig upp ur sängen, för det var precis vad som hände.

Ska inte dra upp nyheten i detalj igen så här långt efteråt. Jag tog mig ner till Damaskusporten och där var det lugnt som en filbunke. En massa arabiska män satt ner och lyssnade när någon höll tal, antagligen som protest mot reparationerna vid moskén eller mot att de inte släpptes in i moskén pga samma reparationer och förväntade bråk. Chefen ringde och jag sa att allt var hellugnt, här kommer inget hända idag. Tog mig vidare ner i närheten av Dyngporten. Där hade också arabiska män samlats för att be. På andra sidan avspärrningarna stod polis och militär. Efter bönen stod muslimerna kvar, de sjöng nån sång eller ramsa. Vet inte vad det var för text, men stämningen var långt ifrån hotfull. Helt plötsligt beslutar sig polisen för att de hört nog med sjungande. De går in i gruppen för att köra bort dem. Allt okej så långt, (förutom att man kanske först borde försöka att i megafon be folk lämna området, att med vapen gå in i en grupp så där kan ju inte sluta bra). Men värre är att polisen helt plötsligt börjar kasta in tårgas mot gruppen och efter dem när de springer iväg. En polis på häst slår neråt med sin batong, bilder man sett på tusentals kravallfilmer. Jag har ofta tyckt att polisen i många situationer verkar använda mer våld än nöden kräver, men har ändå antagit att demonstranterna (oavsett om det är vänsteraktivister, araber eller nåt annat) har gjort något innan - någon har kastat en sten eller så. Inget sånt hände där jag var. Men nog kom det nån sten i efterhand alltid. I alla fall en låg i närheten av där jag stod när det hela var över. Hela händelsen var obehaglig på många sätt. Och inte minst kändes det ovanligt att det här inte var Gaza, utan min (nu för tiden) egna hemstad, Jerusalem.

Usel bloggare

Det är ett faktum nu. Varje gång jag kikar in här så har det ju gått massor med dagar. Alla bloggexperter säger ju att man måste uppdatera varje dag, annars slutar folk att läsa. Det kanske även gäller min trogna läsekrets bestående av familjen... Fick också en kommentar idag om att jag var en usel Myspace:are. Loggar in för sällan.

Min ursäkt är att jag jobbat - mycket. Och att jag är en djävel på att mejla!

Min ETC-artikel ute

Ni kan läsa den här.

Lite läskigt med hela den där kommentarsgrejen. Minns ju hur elaka alla var när svenska aktivisten Tove hade slagits med en flaska i ansiktet i Hebron och folk bara tyckte hon fick skylla sig själv. Nog för att jag förstår att alla inte delar hennes åsikter, det är ju okej. Men fattar inte hur man kan tycka att någon förtjänar att bli misshandlad. Det tyckte jag var en elak kommentar helt enkelt. Men Palestinakonflikten rör ju upp känslor - så kommer det alltid att vara.

Fixare-bråk och frieri i Gaza

Eftersom jag inte har nån snäll uppdragsgivare som betalar alla mina kostnader när jag är ute på jobb så blir det svårt att anlita de bra fixarna i Gaza. De kostar ju mer än jag tjänar. Därför hade jag pratat med Sawfat om att hänga med honom och hans kund (brittiska tv:n) på deras uppdrag. Det skulle funka bra om jag lovade att inte vara i vägen. Men de skulle starta vid 8.00 från gränsövergången. Billös - som jag är (och hyrbilsfirmorna öppnar inte förrän 8.30) så liftade jag med Pepe och Enrique från katalanska TV3. Men spanjorer - som de är (trots att de är katalaner) så blev vi förstås lite sena, en timme så där. De hade dåligt samvete för min skull, speciellt när jag började få samtal från Gaza och var tvungen att förklara att jag skulle bli lite sen. Men det hindrade dem förstås inte från att stanna och käka frukost på vägen. Har märkt att min stresströskel i princip har stigit till nån slags evighetsnivå sen jag flyttade hit. Överlevnadsmekanism tror jag.

När jag anlände till gränsen så korsade jag i alla fall i förväg och lämnade katalanerna med sin galet stora utrustning. (Tack för skjutsen liksom...). På andra sidan väntade deras fixare Ahmed. Jag trodde ju jag missat min chans med Sawfat och började packa in väskorna i Ahmeds bil för att åka snålsjkuts på dem istället. Då dyker Sawfats kusin upp, en brysk man som gärna pratar i grälton och ännu oftare säger "fucking" fast alltid i fel sammanhang. Han började i alla fall vråla om att vi skulle åka till Sawfat. Men eftersom jag inte visste vilka intervjuer de hade kvar och jag ville träffa en familj så ville jag ringa först. Då blev det liv. Kussen skällde ut Ahmed och alla andra som stod i närheten. Mitt i allt kom Rahid, en annan fixare, fram och frågade vem jag skulle jobba med idag. Arrgh! Fattar inte varför de ska bråka om mig. Jag är ju världens sämsta kund - vad gäller stålar i alla fall. Ahmed skrattade i alla fall bara åt hela saken och till slut så blev det Sawfat i alla fall. Det blev en riktigt bra dag!

På vägen ut var jag ensam i gränsövergången. Först var det en man som på arabiska sa att han gärna ville ha en svensk fru. En av gränsmilitärerna översatte medan han skrattade. Han följde mig sedan fram till gränstunneln. Började fråga om jag var gift - vilket jag insett är ganska pinsamt att svara nej på i Gaza när man sen måste erkänna att man är 30. Gazaborna är vanligtvis mer mormor än mamma vid det laget. Hur som helst så berättade han sen att han också ville gifta sig med en svenska. "What do you say?" sa han på fullt allvar. Jag som tyckte att det kändes som om vi var på samma nivå... Men herregud om jag var fast i Gaza skulle jag också ta alla chanser. En ensam, ogift svenska är nog helt enkelt för bra för att låta bara passera.

Så, även om anledningarna inte alltid var de rätta, kände jag mig väldigt eftertraktad i Gaza den dagen.

Några hektiska dagar - en sammanfattning

Äntligen nu på fredagkvällen har jag fått ett par timmar att bara ta det lugnt. Början av veckorna verkar bli mer och mer stressiga. Beror väl dels på arabiskakursen måndag och onsdag och att det betyder att de flesta jobben görs på tisdagarna.

I söndags satt jag och mejlade och lyssnade på radioprogram som kan bli möjliga kunder. Det var en extremt deprimerande dag. Regnade in i vår lägenhet så det bildades stora pölar.

I måndags vågade jag mig äntligen till presskontoret för att ansöka om premanent presskort. Blev direkt skickad av Sharon till Richard och han är ju alltid trevlig så det gick nog helt okej. Vänta och se. Anneli kom över och hade lite bokföringskurs. Tror jag är en rätt förvirrande lärare, men hon kan ju läsa själv i mina filer så... Sen ringde TV3 och ville ha ett inslag från Gaza till tisdagen. Hade redan bokat in massor med grejer den dagen, bland annat skulle jag träffa Noam Shalit, pappan till den kidnappade soldaten, i Tel Aviv. Bara att boka om för hundrade gången.

På tisdagen blev det Gaza, men hade efter många om och men belsutat mig för att åka hem redan samma dag. Det var nog rätt val. Hade tur med intervjun jag gjorde och ståuppan också. I alla fall blev det bra bakgrund med de militanta. Killen från brittiska Channel 4 som jag jobbade med var också himla trevlig. Och jag lärde mig nog en del på att se honom jobba. Jag kom sen snabbt och smidigt hem med förbeställd taxi från Erez och kunde skicka mitt första helt färdigredigerade inslag till TV3. De var nöjda. Daniel, ankaret och redaktören, mejlade tom extra bara för att säga att det blev bra. Det är ovanligt...

Idag känner jag av att gårdagen var en heldag. Försov mig till arabiskan, men ironiskt nog så var det enda dagen vi kom mer eller mindre i tid. Omöjligt att passa tider med spanjorer! På eftermiddagen har jag redigerat mitt första inslag till Infolive.tv. de delar ju kontor med Contact, vars lina jag använder för att skicka mina tunga tv-filer. Lustigt att komma dit idag som en medarbetare istället för som kund. Kände mig lite mindre än vanligt. Speciellt när de skulle lyssna igenom inslaget och godkänna det. Hemskt att höra sig själv speaka på engelska. Men de var nöjda i alla fall. Toppen.

Nu hoppas jag att vi ska fira med lite japansk mat på Sakura. Förtjänar det.

Fastfood-amerikanen Mahmoud

Väldigt många palestinier i Bir Nadara har stängt sina butiker eftersom businessen är extremt dålig sen muren byggdes. Men när jag stod på huvudgatan och skulle göra min ståuppa kom en sån där snabbmats-tjock man ut och började snacka på bred amerikanska. Han berättade att han precis skulle öppna sin butik där och hoppades att andra sen skulle följa efter. Han ville väcka liv i den sovande staden igen. Anledningen var att hans familj kom från området, pappan ägde ett av de stora husen i en närbelägen by. Killen var alltså palestinier, sa att han hette Mahmoud. "But in the States I go by Mickey". Tror jag det. Aldrig någonsin har jag sett en arab som sett så galet amerikansk ut. Både han och de små hiphop brorsorna skulle dessutom kallas blonda i alla andra länder utom Skandinavien. Lustigt.

Fler murturer

Kom hem från Gaza på onsdageftermiddagen, men ingen vila här inte. Åkte till området Bir Nadara direkt på torsdag morgon. B N är ett av de palestinska områden som nu helt isolerats av mur på alla sidor. Det var jag, Ric och Domeneque som hyrde bil och tog oss dit via Ramallah. När man ska in på Västbanken så måste man hyra en palestinsk bil för de israeliska är inte tillräckligt försäkrade. De palestinska hyrbilarna är mycket dyrare och de är förfärliga. Jag fattade inte riktigt hur det hela gick ihop tills vi grottat in oss ordentligt på småvägarna i östra Jerusalem. Jeep hade man behövt! Jag skämtade om att vi alla skulle krympa minst ett par centimeter efter allt skumpande. Fattar att de bara hyr ut skrotbilar till dem som vill köra på de vägarna - för det är inte mycket mer än skrot kvar när man skakat runt ett tag. Samtidigt så är det ju också sorgligt att se. De boende i östra Jerusalem betalar lika mycket skatt som de i västra. Men något underhåll av infrastrukturen verkar det inte tal om.

Shit, redan fredag!

Vart har alla dagar tagit vägen?