Jerusalemkravallerna: Ovanligt jobba på hemmaplan

Eftersom jag redan haft en massa jobb under förra veckan så tänkte jag nästan sova bort fredagen. TV3 har bara korta sändningar och enda anledningen till att de skulle vilja sända något då (efter att redan ha använt mig två gånger under veckan) skulle vara om "The nyhet" händer här. Men tur var det att jag drog mig upp ur sängen, för det var precis vad som hände.

Ska inte dra upp nyheten i detalj igen så här långt efteråt. Jag tog mig ner till Damaskusporten och där var det lugnt som en filbunke. En massa arabiska män satt ner och lyssnade när någon höll tal, antagligen som protest mot reparationerna vid moskén eller mot att de inte släpptes in i moskén pga samma reparationer och förväntade bråk. Chefen ringde och jag sa att allt var hellugnt, här kommer inget hända idag. Tog mig vidare ner i närheten av Dyngporten. Där hade också arabiska män samlats för att be. På andra sidan avspärrningarna stod polis och militär. Efter bönen stod muslimerna kvar, de sjöng nån sång eller ramsa. Vet inte vad det var för text, men stämningen var långt ifrån hotfull. Helt plötsligt beslutar sig polisen för att de hört nog med sjungande. De går in i gruppen för att köra bort dem. Allt okej så långt, (förutom att man kanske först borde försöka att i megafon be folk lämna området, att med vapen gå in i en grupp så där kan ju inte sluta bra). Men värre är att polisen helt plötsligt börjar kasta in tårgas mot gruppen och efter dem när de springer iväg. En polis på häst slår neråt med sin batong, bilder man sett på tusentals kravallfilmer. Jag har ofta tyckt att polisen i många situationer verkar använda mer våld än nöden kräver, men har ändå antagit att demonstranterna (oavsett om det är vänsteraktivister, araber eller nåt annat) har gjort något innan - någon har kastat en sten eller så. Inget sånt hände där jag var. Men nog kom det nån sten i efterhand alltid. I alla fall en låg i närheten av där jag stod när det hela var över. Hela händelsen var obehaglig på många sätt. Och inte minst kändes det ovanligt att det här inte var Gaza, utan min (nu för tiden) egna hemstad, Jerusalem.