Några hektiska dagar - en sammanfattning

Äntligen nu på fredagkvällen har jag fått ett par timmar att bara ta det lugnt. Början av veckorna verkar bli mer och mer stressiga. Beror väl dels på arabiskakursen måndag och onsdag och att det betyder att de flesta jobben görs på tisdagarna.

I söndags satt jag och mejlade och lyssnade på radioprogram som kan bli möjliga kunder. Det var en extremt deprimerande dag. Regnade in i vår lägenhet så det bildades stora pölar.

I måndags vågade jag mig äntligen till presskontoret för att ansöka om premanent presskort. Blev direkt skickad av Sharon till Richard och han är ju alltid trevlig så det gick nog helt okej. Vänta och se. Anneli kom över och hade lite bokföringskurs. Tror jag är en rätt förvirrande lärare, men hon kan ju läsa själv i mina filer så... Sen ringde TV3 och ville ha ett inslag från Gaza till tisdagen. Hade redan bokat in massor med grejer den dagen, bland annat skulle jag träffa Noam Shalit, pappan till den kidnappade soldaten, i Tel Aviv. Bara att boka om för hundrade gången.

På tisdagen blev det Gaza, men hade efter många om och men belsutat mig för att åka hem redan samma dag. Det var nog rätt val. Hade tur med intervjun jag gjorde och ståuppan också. I alla fall blev det bra bakgrund med de militanta. Killen från brittiska Channel 4 som jag jobbade med var också himla trevlig. Och jag lärde mig nog en del på att se honom jobba. Jag kom sen snabbt och smidigt hem med förbeställd taxi från Erez och kunde skicka mitt första helt färdigredigerade inslag till TV3. De var nöjda. Daniel, ankaret och redaktören, mejlade tom extra bara för att säga att det blev bra. Det är ovanligt...

Idag känner jag av att gårdagen var en heldag. Försov mig till arabiskan, men ironiskt nog så var det enda dagen vi kom mer eller mindre i tid. Omöjligt att passa tider med spanjorer! På eftermiddagen har jag redigerat mitt första inslag till Infolive.tv. de delar ju kontor med Contact, vars lina jag använder för att skicka mina tunga tv-filer. Lustigt att komma dit idag som en medarbetare istället för som kund. Kände mig lite mindre än vanligt. Speciellt när de skulle lyssna igenom inslaget och godkänna det. Hemskt att höra sig själv speaka på engelska. Men de var nöjda i alla fall. Toppen.

Nu hoppas jag att vi ska fira med lite japansk mat på Sakura. Förtjänar det.