Självmordsbombare och skottskadade 5-åringar

Just när jag började tycka att allt jag hade att berätta här var riktigt vardagligt vardagsliv i Jerusalem, så får man sig en riktig Gaza-chock. Hela dagen har jag kastats mellan olika känslor. Stress, rädsla, sorgsenhet, nervositet... Inte undra på att jag var trött när vi kom till hotellet vid 21-tiden.

Tuffast var nog när vi i bil närmade oss, av Israel, belägrade Beit Hanun i norra Gaza - och fick höra att en kvinna precis sprängt sig i luften där. Försökte ta med sig några israeliska soldater, men bara en skadades lindrigt. Vi fick snabbt stanna bilen, vågade inte åka närmre. En ambulans dundrade förbi. Skott hördes på avstånd. Det var otäckt. Mitt i alla försökte jag ändå göra en ståuppa. De blir lätt lite stressade i såna situationer.

Det var också tungt när vi besökte ett sjukhus och träffade en 5-årig pojke som skjutits i magen när han var på väg från lekskolan. Nu ville han inte gå till lekskolan nåt mer.