Sista dagarna i Thailand: Transport, shopping och mer transport

Fredag 2 mars: Båten satte av tidigt på morgonen medan alla fortfarande sov. jag var förvånad över att alla ens var med eftersom inräkningen gjorts efter ett par karaffer rom och cola. Vi anlände till Langkawi i Malaysia på förmiddagen och jag såg mest fram emot att ligga i swimmingpoolen i marinan hela dagen. Skönt att byta ut saltvattnet ett tag. De flesta andra var inne och shoppade, men det var rätt ocharmigt med stora köpcentran. Marinan hade förutom pool trådlöst internet och det kändes lyxigt att få sitta med min egen dator och surfa lite. Det var också därifrån jag skrev första inlägget om Thailand här på bloggen. På kvällen blev de finmiddag och klubbutgång. Kul att se besättningen i riktiga kläder, de var tvungna att föregå med gott exempel och skippa strandstilen och istället dra på sig fina skjortor och riktiga skor. Som helt nya människor. Den indonesiska delen av besättningen fick också följa med för en gångs skull. De dansade som tokiga.

Lördag 3 mars: En till segdag i Malaysia. Hade inget att göra direkt, inga foton att ta så hjälpte kocken att handla all mat för resten av resan. Kom sen på att jag inte kommer att få äta något mer av den eftersom jag måste lämna båten nästa morgon och det kändes vemodigt. Kändes helt plötsligt som om jag hade massor kvar att göra på båten men hann förstås inte mer än att packa sista kvällen. Vi åt middag på en flytande fiskfarm med restaurang på en annan plats på Langkawi.

Söndag 4 mars: David och Lee skjutsade mig i lilla motorbåten uppför floden i beckmörkret. Såg knappt handen framför mig, men vi kom till slut fram till platsen där min taxi skulle vänta. Det gjorde den förstås inte, men killarna var tvungna att dra till slut. Lustigt hur allt blir backpacker-struligt så fort jag inte är på båten längre. När jag efter en halvtimme bad den lilla shoppen ringa efter en ny taxi sa de att de inte hade något telefonnummer men att det nog skulle komma en taxi vid 8-tiden. Försökte ringa David men hans telefon var avstängd. Vid 8 kom en fiskare i sin bil och "No taxi. You walk." Så det var bara att plocka upp väskorna och lifta in till stan. Tur att jag frågat David vad orten hette. Kom fram en halvtimme innan båten till Thailand skulle avgå och var först tvungen att ta ut pengar (funkar aldrig på Langkawi) till David och lämna dem i ett kuvert på marinan. Slutade med att jag fick springa dit och använda mina sista dollar istället. Sen fick jag tigga till mig 2 ringet av en turist för att ha råd att köpa båtbiljetten som gått upp i pris sedan guiden skrevs, vilket jag förstås borde räknat med.

Resten av dagen bestod av resande. Båt till Satun i södra Thailand. Hänga där ett par timmar och sen buss mot Bangkok. Avgick vid tretiden skulle anlända 16 timmar senare, klockan sju på morgonen. Billig som satan. Bara jag och thailändare på bussen. Sov ganska bra ändå, fick två säten för mig själv. Enda problemet var senare på natten när airconditionen gjorde mig till frost och jag kände en förkylning krypa sig på mig.

Måndag 5 mars: Anlände Bangkoks backpackergata och letade hotell som alla var fulla i en timme innan jag gav upp och lät en tuktuk köra mig iväg till ett för dyrt hotell några kvarter därifrån. Men de hade säng, dusch och AC, precis vad jag behövde då. Sov till mitt på dagen och bestämde mig sedan för att shoppa loss mina sista timmar. Lyckades rätt bra med att springa mellan butikerna och bankomaterna. Hade sms:at med pappa om att träffas när han anlände till Bangkok på sin semesterresa vid 17-18-tiden. Han kom först vid 19. Det positiva i det var att jag hann med både fotmassage och ryggmassage. Borde ha lagt mer tid av resan på det. Mer än himmelskt! Det negativa var att jag var tvungen att åka till flygplatsen bara en timme efter att jag träffat pappa. Det blev en snabb middag och öl. Incheckningskön till flyget mot Amman gjorde mig djupt deprimerad. Från glada semestermänniskor till knuff och irritation. Ville inte tillbaka.

Tisdag morgon: Att åka från Amman istället för Tel Aviv var grymt mycket billigare, men visdomen i beslutet kan ändå ifrågasättas när jag upptäckte att det tog 8 timmar att ta sig hem från flygplatsen. Diverse väntan på taxi, gränser som ska öppnas, pass som ska kollas 17 gånger osv gjorde alla sitt till. Men jag hann se en hel film på vägen i alla fall, även om jag var tvungen att pausa lika många gånger som passet skulle inspekteras ungefär.