Flygkraschen i Phuket...

...har väl inte undgått någon i Sverige? Jag har i alla fall varit mer involverad än de flesta. Jobbade för Aftonbladet med att få tag på de överlevande svenskarna hela söndagen. Jobbade till 05 på morgonen. Var på flygplatsen på måndagen. Tror att det toppade tom alla hemskheter jag sett i Gaza. Har ju aldrig sett några lik under alla mina turer dit. Men på flygplatsen låg de uppradade i en stor sal - omkring 90 kroppar. Det är väl också lättare att identifiera sig med turister på semester i Thailand än med araber i Palestinakonflikten. De packade väskorna som delvis bränts och gått sönder så man kunde se innehållen: guideböcker, kläder, videokameror och foton på familjen. Det var verkligen tufft att vara där. Hade svårt att sova flera nätter efteråt. Lee som hjälpte mig att fota mådde tydligen ännu sämre, men det sa han inget om förrän flera dagar efteråt.

Och utanför byggnaden med kroppar fanns turistpolisen för att ge information till alla journalister. De hade mängder med vattenflaskor vilket jag var tacksam över, man hinner inte riktigt tänka på sånt i såna här lägen. Men de serverade också hamburgare för de som var hungriga. Efter att ha känt lukterna och sett det vi såg inne i rummet kan jag inte tänka mig att någon var hungrig. Det kändes bara groteskt.