Tufft liv på Västbanken

Måndagen spenderade vi på Västbanken, i ett av de områden som Israel har sagt att man tänker behålla oavsett vad när det blir fredsförhandlingar. Dels besökte vi en man som de senaste 15 åren försökt bevisa att hans mark är privatägd så att den inte ska konfiskeras av staten. På alla kullar runtomkring låg bosättningar så man kan tänka sig att de ville göra bosättning av hans kulle också. Överhuvudtaget blir det ju svårare att göra marken israelisk senare om det bor kvar några arabiska markägare. Vi besökte också Wadi Fukin, en liten arabisk by som ligger nära israeliska gränsen. När vi frågade efter vägen dit sa en militär vid en check point "Vad ska ni göra där? Be careful." Jag kunde inte låta bli att tänka på det när vi 20 minuter senare satt på en veranda och drack arabiskt kaffe. Araber är inte farligare än andra människor!

I alla fall så planeras just nu muren at byggas omkring Wadi Fukin och omkringliggande bosättningar. Enligt mannen vi pratade med så har de så bra kontakt med sin grannby inne i Israel att de båda slåss för att muren inte ska byggas mellan dem. För de boende i Wadi Fukin får muren också andra konsekvenser eftersom den kommer skära av dem från Betlehem som är områdets centrum för handel, sjukvård och skolor. Olika vägar kommer byggas, vissa för bosättarna och andra för palestinierna. Apartheidvägar kallade mannen dem för. Han var rätt uppgiven och trött. Ville bara ordna ett bra liv för sina barn, orkade inte bråka om land och sånt. Hade försökt ordna uppehållstillstånd i Kanada, men fått nej.