Lugnt i Hebron idag

Det blev inte på lördagen utan idag, söndag som jag för första gången åkte till Hebron. De tre svenska aktivisterna visade mig runt och berättade om de olika områdena, vad de hade för uppgifter där och vad som hänt när de attackerades för ett par veckor sedan. Det är verkligen spöklikt i området runt bosättningarna. Helt öde. De judiska bosättarna är omkring 600 stycken. Inga palestinier tillåts köra bil i området och många har dessutom lämnat sina hus och lägenheter för att flytta till den helpalestinska delen av stan. Det finns knappt några butiker som fortfarande håller öppet. Däremot mycket militär. Ett gäng av dem kom efter mig uppe vid den palestinska skolan för att en av dem trodde att jag filmat honom. Men vid det här laget har jag koll på att man inte får filma militären. Fast i Hebron var det svårt. Allt var ju militärt mer eller mindre. De fanns i varje gathörn.

Annars var det inte mycket som hände idag, lugnt på söndagar tydligen. Förutom aktivisterna pratade jag med en amerikansk jude som varit närvarande vid attacken på tjejerna. Han hade förstås en annan syn än dem. Sa att aktivisterna kom dit och startade bråk mellan araber och judar. Fast han var inte säker på om Tove förtjänade att bli slagen i ansiktet för det.

Själv insåg jag hur känslig situationen är med alla olika sidor. Som journalist är jag ju inte på någons sida. Jag gör ingen skillnad på aktivister, bosättare och militär. Alla får säga sin sanning. Men idag märkte jag att aktivisterna hade svårt att synas med mig om jag pratade med militären för då skulle palestinierna inte lita på dem. Militären gillade förstås inte att jag blev runtvisad av aktivister - det betydde ju att jag var på deras sida. Jag gjorde mig helt enkelt impopulär oavsett vem jag pratade med. Fast det är det gamla vanliga som journalist, man ska ju inte tro att någon tackar en för att man försöker vara objektiv. Istället blir man misstänkliggjord av båda sidor. Så är det.