Fler svenskar här

Fick mejl igår av en svensk frilansare som flyttat hit precis. Trevligt initiativ att höra av sig. Han hade hittat mig via min blogg. Brukar glömma bort att andra kan läsa den ibland. Ser det mer som min egen dagbok. Eller möjligtvis för att familjen ska ha koll på vad jag gör. Men å andra sidan brukar jag aldrig tänka på att någon ska läsa mina artiklar eller se mig på tv heller. Antagligen för att klara av jobbet. Jag hatar att se mig själv i rutan. Ser jag verkligen ut så där när jag pratar...?

Jag har förresten lämnat mitt nummer till en annan svensk här nere via en gemensam bekant, men hon hade sagt att hon tyckte det var lite pinsamt att höra av sig till en vilt främmande människa. En ganska typisk svensk reaktion. Egentligen känner jag nog likadant, men jag försöker jobba bort såna naturliga känslor. Om man följde sina medfödda "impulser" hela tiden skulle man ju inte överleva på ett nytt ställe, eller i det här jobbet över huvud taget.