The valley of tears

Jobbmässigt har det varit bra i Golanhöjderna. Befinner mig i Majdal Shams just nu, den ort som ligger allra längst upp i hörnet av det av Israel ockuperade området. Hittade riktigt bra intervjupersoner. En man visade oss "The valley of tears", en plats där gränsen mellan Golan och Syrien går i en dal. Varje fredag fylls bergssluttningarna på båda sidor om gränsen av familjemedlemmar som inte setts på flera år. De ropar till varandra i mikrofoner och tittar på varandra i kikare. Sen pratade jag med en kille som blev av med ett ben, en arm och ett öga när han var 14 år. En mina smällde i handen på honom. Han försökte under flera år få en förklaring av de israeliska myndigheterna varför minor placerats mitt i hans by, en ursäkt eller kanske hjälp att klara sig som handikappad. Det visade sig att han klarat sig ganska bra utan hjälp ändå. Han reste mycket och sportade, bland annat åkte han snowboard. Själv insåg jag att jag utsatt mig för en onödig risk när jag tidigare idag utforskade en ruin av en moské längs vägen. Det finns tydligen minor utspridda lite varstans i det här området och sönderbombade hus är förstås högriskzon.