Vardagslivet bakom rapporterna

Aporna snodde min bikini

2008-02-07T17:53:00.000+02:00

Hade parkerat vespan vid ett hantverkskompex på norra Langkawi för att kolla in bland annat hur batik målades. Eftersom vi hade badat innan tyckte vi det var onödigt att släpa in den blöta bikinin som låg i en plastpåse. Istället gömde jag den lite under hjälmen. Inte för att jag trodde att någon tjuv skulle vara intresserade av blöta badkläder men ändå. Så fort vi lämnat vespan gick en liten dam som på uniformen mycket väl liknade en lapplisa fram till vårt fordon och började anteckna.
- Kan vi parkera där? ropade jag. Hon bara nickade.

När vi kom ut igen efter kanske 20 minuter så lyfte jag på hjälmen och såg ingenting.
- Den lilla damen snodde våra badkläder var det första jag hasplade ur mig till Lisa.

Men så såg vi dem 15 meter bort. Där låg plastpåsarna med stora hål i. Badkläderna var kvar, och hade som tur var - inga hål i sig. Det fanns bara en förklaring. Apor. Plastpåsar måste helt enkelt betyda mat för dem. De hann inte långt innan de gjorde upptäckten att det inte alls var något ätbart. Vilken besvikelse.

Jag såg den lilla damen igen när vi körde iväg.
- Monkeys here? undrade jag. Hon bara nickade.

Höjdskräck på Langkawi

2008-02-07T17:39:00.000+02:00

Sen en dryg vecka har vi nu varit på Langkawi, en ö i norra Malaysia. En av de första sakerna vi gjorde var att åka upp i en kabinbana till toppen av ett berg för att få lite klarhet i hur ön såg ut uppifrån. Det var en rätt hissnande färd faktiskt. De där kabinerna var mer eller mindre helt i glas så vart man än tittade såg man hur högt upp man befann sig, långt över regnskogens tak. Och stigningen var rätt rejäl, speciellt nära toppen när vi åkte bredvid en lodrät vägg.

Väl där uppe kunde man gå ut på en smal bro som hängde i stålvajrar. Såg senare en skylt där det stod att man genast skulle avlägsna sig från bron vid starka vindar, mörka moln eller regn. Tror att hela konstruktionen i princip fungerade som en väldig åskledare. Betryggande! Utsikten var dock oslagbar. Det är en häftig ö, Langkawi.

Similan Islands - sköldpaddsmecka

2008-02-02T11:09:00.000+02:00

Efter att ha skrivit klart unnade vi oss en dagstur med snorkling till Similan Islands. Det är väl långt att åka från Phuket under för bara en dag. Men det var värt det. Jag hade bara varit i vattnet i en minut innan jag stötte på en sköldpadda. Lite senare kom en annan sköldpadda upp till dykbåten och lekte runt medan den matades med bananer. Och vid sista snorkelstoppet stötte vi på ytterligare en. Fantastiska djur. Korall var det dock lite sämre med. Men det var en storslagen dag!

Phuket - mest jobb

2008-02-02T11:04:00.000+02:00

Efter att ha vilat knäna en aning bar det av mot Phuket. Tyvärr hade mina kanadensiska vänner dragit hem. Det positiva var att jag då fick plats att bo i deras hus. Skönt att få lite hemkänsla efter alla hotell. Och väldigt skönt med AC och pool!

Annars blev det mest jobb i Phuket. Lisa och jag maraton-skrev guiden "Stanna länge i Thailand" på 3 dagar. Ibland satt vi vid internet i 10 timmar under dagen. Aningen svettigt med tanke på att de inte hade AC. Det är nästan konstigt att vi kunde formulera några tankar överhuvudtaget efter så många timmars koncentrerande i 30 graders värme.

Roligast med jobbet var när vi besökte svenska skolan i Kamala. Maria som driver skolan tog emot oss och det var roligt att se alla lintottar försöka lära sig matte och NO där i värmen.

Doktorn ordinerar - vila i hängmattan!

2008-01-18T11:25:00.000+02:00

Vet inte vad som har hänt med min hälsa den senaste tiden. Började ju med en vanlig förkylning som blev lite extra jobbig och drog ut på tiden. När jag trodde jag var hade repat mig kom en ögoninflammation som mest var klibbig och irriterande men egentligen inte gjorde mig särskilt sjuk. Men även den blev extra långvarig. När den nästan gått över fick jag helt plötsligt ont i knäna, något som aldrig hänt tidigare. Det blev bara värre och värre tills jag knappt kunde gå. Igår kände jag att det var dags att kolla med läkare, något som jag oftast försöker undvika eftersom de ändå inte kan göra något åt vanliga virusinfektioner.

Jag tänkte att det var lika bra att åka direkt till sjukhuset på Koh Phangan även om det "knappt kan kallas sjukhus" enligt guideböckerna. Det stämde nog rätt bra. När jag kom dit klockan 12 var nämligen läkaren på lunch. Vet inte om det bara fanns en eller om det var han som pratade engelska som hade tagit ledigt, men jag fick välja mellan att vänta en timme eller ta mig till en klinik. Då jag valde det senare började sköterskorna vinka på en kille på moppe som precis skulle ge sig av. "Private taxi" sa de med ett leende och det var inte mycket mer att göra än att hoppa upp bakpå. När jag väl satt där på väg in till huvudortens kliniker slog det mig att det var aningen komiskt att sjukhusen inte bara tar lunchpaus utan även skickar iväg patienterna på vespa utan hjälm och allt.

Klinikläkaren fick jag i alla fall förtroende för. Inte minst för att han ordinerade mig att vila knäna i minst 7 dagar, helst med benen högt. Lisa och jag kom på att jag allra bäst skulle kunna följa hans råd genom att ligga i vår hängmatta på terassen. Inte illa!

Inget mer Haad Rin

2008-01-16T10:56:00.000+02:00

Vi har ju bott på i Haad Rin, platsen på Koh Phangan med mest fest och mest folk, fram till idag. Men imorse bestämde vi oss för att packa väskorna och hitta något annat. Sunrise Beach där vi bott är en jättefin strand men det är helt enkelt för mycket hög musik och oväsen. Att vi dessutom fick en ganska sunkig hydda på Paradise Bungalows hjälpte ju inte till. Men sista droppen var nog att Lisa vaknade mitt i natten med en kackerlacka på örat. Jag antar att hon måste ha röjtomkring en hel del efter det och eftersom jag inte vaknade antar jag att det är ett tydligt tecken på att jag är ganska svårväckt. Resten av Haad Rin består av Sunset Beach som är lugnare men det är knappt en strand att prata om och Leela Beach som väl egentligen bäst men vi hittade bara väldigt dyra rum där.

I alla fall så ringde jag Coco Garden på morgonen - det var grannstället till Tropicana där jag bodde innan Lisa kom. Baktanken var förstås att de har gratis trådlöst internet. Det visade sig vara en lyckoträff. Vi fick en hydda precis framför havet och det går att surfa från terassen som dessutom är utrustad med en efterlängtad hängmatta.

Koh Tao-Koh Phangan-Koh Samui-Koh Phangan på 2 dagar

2008-01-15T15:51:00.000+02:00

Det har varit ett himla flängande de senaste dagarna. I söndags morse åkte Lisa och jag från Koh Tao till Koh Phangan. Efter att ha hittat en liten hydda på Partystranden tog jag båten för att träffa min israeliska kompis Eli på grannön Koh Samui. Han var bara där en dag så jag fick helt enkelt tänja på mina planer lite.

Vi bodde på fantastiska designhotellet Library: http://www.thelibrary.name/. Jag bara skrattade när personalen visade mig runt i rummet och pekade ut flatscreen-tv, egen Mac-dator, gigantiskt badrum med extra "omklädningsrum", stor terass osv. Och alla fjärrkontroller man skulle hålla reda på för rullgardiner, dimmers, välja färg som projicerades på väggen beroende på vilket humör man var på... Det var kul att få lyxa lite i alla fall. Bäst var nog ändå poolen med rött kakel precis bredvid den härliga sandstranden, samt att man fick ligga på solbäddar med gigantiska ärtsäckar ovanpå, medan springpojkar kom med handdukar och avsvalkande, våta ansiktsdukar. Skulle kunna stå ut med ett sånt liv en vecka eller så.

Samtidigt hade Lisa sovit i vår lilla partystuga där badrummet kryllar av mygg och man måste spola toaletten med en bytta vatten. Hon sa att det var som att sova på en nattklubb till klockan 6.00 på morgonen.

Men det var ändå skönt att vara tillbaka i verkligheten igen på måndag kvällen.

Tillbaka på Sköldpaddsön

2008-01-08T14:34:00.000+02:00

Åkte från Koh Phangan till Koh Tao i morse. Den lilla hotelldamen Sunisa på Tropicana sålde inte bara båtbiljett till mig utan skjutsade mig hela vägen ut till piren och hjälpte mig med alla klistermärken och annat man måste ha på sig för de här resorna. Och inte en baht tog hon för det. Kanske för att jag bott i en av hennes bungalows utan att göra mycket väsen av mig i säkert 10 dagar nu. Måste ändå applådera denna service och varmt rekommendera Tropicana.

På Koh Tao reserverade jag rum på Blue Wind som ligger i norra änden av Sai Ree Beach. På en stor skylt vid entrén stod det "BLUE night, white WIND". Poetiskt...

Är dock inte helt nöjd med min nya hydda (blev nog bortskämd på Phangan). Den är verkligen inte stor - kan knappt fälla ut min väska så jag ser vad jag har i den. Dessutom ligger den så långt från vattnet man kan komma på den här resorten, vilket inte är mer än 200 meter men ändå! Och till råga på allt har en hund sin sovplats på min enda bänk på altanen. Positivt är att min bungalow ligger mycket nära en Wifi-hotspot, att det ligger en yogastudio 10 meter från min dörr och att Blue Wind har ett bageri - år en grymt god bananchokladkaka tidigare idag. Ska nog ändå försöka byta imorn. Fast jag måste göra det före kl 09 eftersom Lisa (syrran) kommer då och jag tror inte hon är så sugen på att dra runt och kolla på olika hyddor. Hon vill nog sova!

Köpt sommarstuga

2008-01-06T17:39:00.000+02:00

Annonserade på Facebook att jag köpt sommarstuga söder om Norrtälje. Men det visar sig att faktiskt inte 100% av svenska folket använder Facebook även om det är lätt att tro det. Så jag lägger ut en bild på stället här också. Här är det november och trist men det blir nog riktigt vackert framåt våren. Båda husen tillhör min tomt.

Nyår och sjukdom

2008-01-06T11:09:00.000+02:00

När jag anlände på Koh Phangan den 28 december anlände också min förkylning. Och sen dess har jag tagit det lugnt. Med undantag för nyårsafton förstås. Det måste ju firas. Men både före och efter - ingen alkohol, inga sena kvällar, knappt något badande. Däremot har jag äntligen fått min Beach Bungalow, anledningen framför alla andra att åka till den här ön. Det kryllar av dem. Min vätter rakt ut mot havet och jag sitter på min stora veranda och jobbar (när jag orkar för förkylningen). Är väldigt nöjd med livet faktiskt. Men inom kort skulle jag vilja vakna upp utan huvudvärk, täppt näsa och rosslig hals. Kanske imorgon?

Phuket - som att komma hem

2008-01-06T10:59:00.000+02:00

I Phuket bodde jag på Kata Beach, en av de finare charterstränderna. Men jag som jobbar är på en annan nivå än de som är där för ett par veckor så det kändes lite svårt att träffa nytt folk. Det är också dyrare än många andra ställen på Phuket. Jag hade dock en härlig, prisvärd bungalow på en kulle ovanför byn.

Men trevligast var det dock att hyra vespa och åka till mina gamla kvarter kring Chalong och Rawai (från augusti-september). Och jag hängde mycket med vännerna jag mött då, framför allt Allie, Les och deras son och hans vänner. Det var med dem jag firade jul på stranden i Patong. Vi drack öl, prutade på diverse kul turistprylar som vi gav varann i julklapp - blandade alltså ett visst mått av traditioner med sånt som absolut inte hör julen till. Det kändes befriande och skönt. Julaftonens normalt stora middag byttes i mitt fall ut mot en pizza, av alla otraditionella maträtter. Men den var satans god. Peperoni, ananas och precis lagom mycket ost - precis som jag vill ha det.

Thailändarnas favorit Hua Hin

2008-01-06T10:53:00.000+02:00

Efter Bangkok blev det Hua Hin. En gammal fiskeby som nu blivit poppis chartermål för både svenskar och thailändare. Jag gillade orten mycket först, mest pga den lokala känslan och att det var mycket thailändare där. Det kändes inte som att vara på en av charterorterna på Phuket. Men jag upptäckte snabbt att utelivet bara bestod av thailändska kvinnor och västerländska män. Kanske inte i det omfång som man ser i Pattaya eller Patong men det var bara trist. Åtminstone i Patong är det hela utformat på ett galet kaotiskt sätt som ändå kan roa lite.

Många klagar också på att stranden och framför allt vattnet inte är så fint och rent i Hua Hin. Jag hade ändå en trevlig vistelse. Åt Dim Sum på Hiltons restaurang på 17:e våningen, hyrde vespa och åkte till en nationalpark med grottor, kollade hur processen av silke går från larv till färdiga plagg och besökte många spännande nattmarknader.

Bangkok - Kungen fyller 80

2008-01-04T11:09:00.000+02:00

I Thailand har jag hunnit med Bangkok, där jag mest satt på hotellrummet och skrev på mina Aftonbladet-guider. Jag bodde på D&D Inn på Khao San Road vilket passade mig rätt bra. Det fanns en pool på taket så jag kunde komma ur det lilla celliknande rummet och få lite luft och sol emellanåt. I trädgårnden fanns möjlighet att koppla upp min egen dator något som annars var mycekt svårt i Bangkok. På turistorterna finns alltid ett gäng restauranger som lockar med det, men inte här. Och det är ju ett måste när man ska skicka foton och annat.

Hann inte se mycket av Bangkok tyvärr. Gjorde stans coola klubbar en kväll med Expressens frilanskorre och hans fotografkompis. Och så hann jag fira kungen. Var svårt att få reda på om han fyllde 80 eller 81 tills någon förklarade att thailändarna räknar att de är ett år när de föds. Och även om vissa sa att han fyllde 81 och att han blev av med sina 80 år dagen innan födelsedagen - är kungen född 1927 och det här var det stora firandet. Det var lika öronbedövande som det indiska bröllopet. Kanske för att jag stod bredvid fyrverkeriavfyrningsrampen.

Resans start - Indien!

2008-01-04T11:07:00.000+02:00

Mitt nya år startar på Koh Phangan i Thailand. Lämnade Sverige för över en månad sen. Det började med ett bröllop i Indien, i smutisga miljonstaden Kampur för att vara exakt. Inget ställe att rekommendera till turister, men det var en enorm upplevelse attt få vara med om ett indiskt bröllop. Det var fantastiskt på många sätt - storslaget, färgsprakande, öronbedövande - men också fantastiskt långrandigt. Mest gällde det väl själva ceremonin på 4-5 timmar som startade nån gång efter midnatt. Men det var inte många gäster som höll sig vakna hela tiden. Det var kallt i Kampur. Kanske 10 grader. Och jag tror att det var där jag la grunden för den förkylning som till slut kom ikapp mig dagarna innan nyårsafton.

Nyårslöfte

2008-01-04T10:51:00.000+02:00

Nej, jag tänker inte gå så långt som att göra "skriva blogg" till ett nyårslöfte, men jag täntke ändå göra ett försök nu när det är nytt år.

Min researtikel finns överallt

2007-11-12T12:16:00.000+02:00

En av mammas vänner kunde nästan svära på att hon sett mitt namn och byline-bild i Svenska Dagbladet angående något om Thailand. Jag som ju just håller på att skriva resguider om Thailand för Aftonbladet, som tillhör samma koncern som SvD undrade förstås hur i hela världen det här gått till. Hade de plockat material ur en guide, eller printat något om den hemska flygkraschen i Phuket som jag ju också skrev om? Men vad jag vet så har SvD och AB inget sånt samarbete där de bara kan ta av varandra.

Idag slogs jag dock av en tanke - hur var det med frilanskontraktet jag skrev på för Vagabond? Läste inte så noga vilka medier de fick sälja vidare till eftersom jag hade skrivit på oavsett vad det stått. Kollade nyss och svaret var bland annat TT Spektra. Och TT Spektra har ju i sin tur samarbete med en rad tidningar. En snabb nätsökning gav:
Nerikes Allehanda
Sydöstran
Hallandsnyheterna
Arbetarbladet

Det var väl bra att få reda på att såna här frilanskontrakt verkligen kan få en effekt. Räknar man antal tidningar min artikeln synts i har jag fått ruggigt dåligt betalt. Men å andra sidan hoppas jag att det här nu kan leda till mer jobb. Det är ju inte fy skam att ha fått bli printad i en stor morgontidning!

Flygkraschen i Phuket...

2007-09-22T09:53:00.000+02:00

...har väl inte undgått någon i Sverige? Jag har i alla fall varit mer involverad än de flesta. Jobbade för Aftonbladet med att få tag på de överlevande svenskarna hela söndagen. Jobbade till 05 på morgonen. Var på flygplatsen på måndagen. Tror att det toppade tom alla hemskheter jag sett i Gaza. Har ju aldrig sett några lik under alla mina turer dit. Men på flygplatsen låg de uppradade i en stor sal - omkring 90 kroppar. Det är väl också lättare att identifiera sig med turister på semester i Thailand än med araber i Palestinakonflikten. De packade väskorna som delvis bränts och gått sönder så man kunde se innehållen: guideböcker, kläder, videokameror och foton på familjen. Det var verkligen tufft att vara där. Hade svårt att sova flera nätter efteråt. Lee som hjälpte mig att fota mådde tydligen ännu sämre, men det sa han inget om förrän flera dagar efteråt.

Och utanför byggnaden med kroppar fanns turistpolisen för att ge information till alla journalister. De hade mängder med vattenflaskor vilket jag var tacksam över, man hinner inte riktigt tänka på sånt i såna här lägen. Men de serverade också hamburgare för de som var hungriga. Efter att ha känt lukterna och sett det vi såg inne i rummet kan jag inte tänka mig att någon var hungrig. Det kändes bara groteskt.

Facebook tar den lilla tid jag har

2007-09-22T09:48:00.000+02:00

Ja, det har faktiskt blivit omöjligt att hålla igång den här bloggen. Dels pga att jag måste lämna hemmet för en internetuppkoppling och dels för att när jag väl är online så har jag tusen meddelanden från Facebook att ta tag i. Alla verkar ha blivit galna hemma helt plötsligt. Jag har haft Facebook sen i juni och då var det ingen som använde det, men helt plötsligt är alla där och skriver och lägger upp foton. Så vill ni veta vad jag gör är det bäst att kolla där.

Paradis att rekommendera

2007-09-06T11:48:00.000+03:00

Den här bilden tog jag på Koh Nang Yuan precis utanför Koh Tao. Det ligger alltså på Thailands östkust nära Koh Samui och Koh Pangan. Varför åker alla svenskar till Phuket och Krabi när det ser ut så här på andra sidan landet? Att det dessutom regnar mycket mindre här är ju en bonus.

Jag blev kär i både Koh Tao och Koh Phangan. Är man en turist som inte gillar att bo på stort charterhotell utan mer föredrar backpackerlunken så är det hit man ska. Det är nämligen här man hittar hyddor direkt på de palmkantade stränderna för under hundralappen. Sa jag att det var ett paradis?

Crazy Patong

2007-09-06T11:27:00.000+03:00

Patong är rätt bra på att chocka. Jag åkte nyligen på en tur runt Phuket för att samla material för resguiden. Lördagen spenderade jag ensam i Patong, den populäraste turistorten på ön. På dagen är det rätt o-charmigt, en strand i samma stuk som de på spanska solkusten. Mycket byggnader - en del rätt höga, fullt av krimskrams och rätt trafikerat. På kvällen kommer dock ortens rätta anda som sexindustrimecka fram. Längs Bangla Road har i princip varenda bar väldigt lättklädda tjejer dansades på bardisken. Mest är de där för att locka in folk och få dem att köpa så mycket dricka som möjligt. Men det är också lätt att se tjejer på gatan som spanade in de mest berusade manliga turisterna och attackerade dem. Samtidigt är det rätt mycket carneval över hela stället. Det är svårt att se det som bara tragiskt, lika mycket är det fascinerande att följa händelserna över en öl. Många jag har pratat med har haft samma reaktion. Det är både sorgligt och underhållande på en gång.

Långt mellan internetställena!

2007-08-24T10:45:00.000+03:00

Hade trott att det skulle gå att hålla bloggen vid liv även från Thailand men jag hinner knappt svara på mejl. Har inte internet hemma och det är inte gångavstånd till närmsta ställe. Och när jag väl är där måste jag ju hinna med all research för jobbet också. Alltså resguiderna för Aftonbladet. Med dem går det bra i alla fall. Phuket och Khao Lak är mer eller mindre klara och Koh Pangang tar jag tag i nästa vecka. Ska dit på Full Moon Party. Men också se mig om, resten av ön ska vara lugn och så finns dykparadiset Koh Tao i närheten.

Ska försöka skriva lite mer snart om jag kan.

Har flyttat också - igen

2007-07-16T09:56:00.000+03:00

Det blev också dags för ny lägenhet när jag kom hit till Jerusalem igen. Svenska Lotta skulle på semester precis de veckor jag är här så det passade utmärkt att byta min bostadslöshet mot att agera blomvattnare åt henne. Pepe sa ioförsig att jag kunde fortsatt bo hos honom - och det var faktiskt riktigt kul att ha honom som lägenhetskompis - men visst är det skönt att ha något helt eget också. Jag har ju inte bott själv sen... ja sen när? Antar att det var i april 2005 innan jag åkte till Indien. Sen har jag bott antingen hos min syster eller med Ric, eller nu på senaste tiden, lite här och där.

Tycker att jag blivit enormt skicklig på att klara mig med lite grejer. Från Sverige tog jag knappt med mig några kläder alls. Men vad hjälper det när kameraväskan med stativ väger mer än vad någon lätt packning borde. Och den här gången måste jag ta med den till Thailand också...

Tillbaka i hettan

2007-07-16T09:47:00.000+03:00

Anlände Jerusalem i fredags kväll. Och här hettar både konflikten och vädret, som vanligt, mer än i Sverige.

Fast konflikten har jag inte känt av något nämnvärt än. Nog för att palestinierna gör sitt till... Tydligen har president Abbas lyckats göra sig något enormt impopulär genom att i princip sälja sig till Israel och USA för att krossa Hamas. Även för trogna Fatah-anhängare är ju Israel en större fiende än islamisterna så det skulle man ju kunnat räkna ut.

Vad gäller vädret är det underbart med riktig värme efter temperaturer på max 22 under mina 4 veckor i Sverige. Men jag ska nog vara glad för att det nu ligger ett par grader under 30 istället för över som det har gjort här den senaste tiden. Det går att röra sig utan att smälta bort. Åkte till stranden i Tel Aviv det första jag gjorde på lördagen. Badade och solade på tidiga eftermiddagen och halvsov på stranden när det blev lite svalare. Underbart. Och nu har Marco ringt och vi har planerat in en till stranddag imorn! Måste printa det jag gjort på Jerusalem-guiden så jag får lite jobb gjort också...

Mitt första inslag för Current ute!

2007-07-12T10:41:00.000+03:00

Mitt inslag för brittisk/amerikanska kanalen Current om irakiska flyktingar i Sverige har blivit godkänt och ligger nu ute på deras webb. Fick dessutom ett trevligt mejl från Adrian som rekommenderade mig för producenterna. De hade sagt till honom att de var mycket nöjda och att jag har en framtid med Current, fast med amerikanska ord så det lät ännu bättre... Amazing... Great.. etc.

Jerusalemkompis i Stockholm

2007-07-10T23:54:00.000+03:00

Är nästan klar med Current-inslaget så nu passar jag på att träffa de vänner jag inte hunnit med än (eller de jag vill träffa igen) hemma i Stockholm de sista dagarna jag har här. Idag ringde Anneli som jag lärt känna i Jerusalem. Hon har sommarjobb på Ekot så vi är båda här just nu. Första gången vi ses i Stockholm och nu vet vi att vår vänskap kan översättas till svenska också. Det kändes precis som vanligt, förutom att vädret mer påminde om februari i Jerusalem än juli.

Har verkligen ansträngt mig för att inte klaga över svenska vädret nu när jag är hemma efter att ha blivit tillsagd av vänner att jag gnäller alldeles för mycket. Men det har inte varit peachy om vi säger så...

Ronna farligare än Gaza

2007-07-10T23:50:00.000+03:00

Det var lite roligt förresten när jag skulle ut till Södertälje i tisdags och onsdags förra veckan. Pappa undrade "jaha, så du ska till Ronna? Var försiktig." Jag tyckte det var helt väntat av en förälder tills jag tänkte efter och insåg att jag varit i Gaza och Libanon ett antal gånger det senaste året. Om jag överlevt där så känns det aningen onödigt att oroa sig över en stadsdel av Södertälje!

Irakflyktingar i Sverige

2007-07-04T11:02:00.000+03:00

Håller på med mitt första inslag för amerikansk-brittiska tv-kanalen Current (www.current.tv). Handlar om varför Sverige tar emot så många flyktingar från Irak jämfört med resten av Västvärlden. Man kan säga att av alla irakier som söker asyl i Västeuropa, USA, Kanada eller Australien - väljer 60-70 % Sverige. Långt över hälften! Min historia fokuserar på Södertälje som ensamt tagit emot mer flyktingar än USA.

Var i Södertälje igår och ska dit igen idag. Inget problem att hitta irakier i bland annat stadsdelen Ronna. Gemensamt för många var att de ville flytta därifrån för att det inte går att lära sig svenska eller träffa några svenskar. Det var många som var glada att se mig och ville bjuda på kaffe bara för att få byta några ord på det nya språket.

Glad midsommar förresten!

2007-06-24T23:55:00.000+03:00

Har precis kommit hem från mammas land nära Flen. Klassiskt midsommarväder med 14 grader och regn. Dock 18 grader i insjön så det blev en hel del badande ändå.

Med i Gomorron Sverige (tisdag 19 juni)

2007-06-24T23:38:00.000+03:00

Hann knappt komma hem och börja min semester innan SVT:s Gomorron Sverige ringde och ville att jag skulle sitta med i morgonsoffan och prata om Gaza. Var tvungen att gå upp klockan 5.00 så det får nog kallas som jobb.

De flesta missade eftersom det var så tidigt så se klippet här!

På väg mot Sverige

2007-06-14T21:40:00.000+03:00

Känns som helt fel tillfälle att åka härifrån med tanke på vad som händer i Gaza, men i natt tar jag ändå flyget mot Stockholm.

Samtidigt verkar Hamas ha tagit över hela Gazaremsan. Riktig kris. Undrar vart det kommer att leda? Det kommer säkert finnas historier att berätta även när jag kommer tillbaka i början av juli. Ser faktiskt fram emot att åka till Gaza igen. Det var länge sen nu, i februari tror jag - under Meckamötet. Det kanske låter konstigt, men jag gillar Gaza...

Leka turist

2007-06-13T12:06:00.000+03:00

Bara knappt två dagar kvar här innan jag drar på semester. Har framför allt en del att fixa med med Jerusalemguiden jag håller på att skriva. Idag ska jag runt och ta de foton som saknas. Det blir en riktig turisttur som börjar vid Förintelsemuséet Yad Vashem, sen till Olivberget med utsikt över Gamla stan, och till sist några bilder av just Gamla stan och östra Jerusalem precis utanför portarna. Det ska bli rätt kul. Hoppas det inte är för varmt bara. Trots att jag planerar att ta taxi runt så kommer det bli mycket promenerande också.

Riktigt illa i Gaza

2007-06-13T11:58:00.000+03:00

Nu pratas det verkligen på riktigt om inbördeskrig. Det är en otroligt obehaglig utveckling. Har läst om att folk på båda sidor mördas genom att slängas ut från höga byggnader, en man hade fått 41 skott i huvudet när han befann sig på ett sjukhus. Det finns inga fredade zoner.

Jag pratade igår med min fixare (journalist som agerar tolk och chaufför) där nere, Sawfat. Han hade planerat att åka till Italien som han ofta gör. Nu stannar han hemma med familjen istället. Kan ju inte lämna dem mitt i det här kaoset. Och tyvärr kan han inte heller ta med det ut ur Gaza eftersom de inte får tillstånd.

Det känns lite frustrerande att min semester i Sverige kommer precis just nu. Samtidigt har jag insett att det inte finns något för mig att göra här. Inga journalister åker in i Gaza just nu. USA uppmanar sina korrar att inte åka, jag såg ett BBC-inslag igår där reportern åkt till Ramallah istället. Och antagligen skulle det vara mer frustrerande att vara kvar här i regionen utan att kunna jobba alls. Så jag kommer till Stockholm ändå på fredag - som planerat.

Uppdämda sexuella behov i religionernas förlovade land

2007-06-08T21:50:00.000+03:00

Följde med Marko igår när han skulle segelflyga vid kusten norr om Tel Aviv. Den aktuella stranden är bland annat tillhåll för nudister, ett faktum som inte gick att undgå när man som jag låg där själv och solade i flera timmar. Har absolut inget emot nudister. Tyvärr drar såna här stränder även till sig blottare - det är ju ett logiskt ställe för dem att smälta in om man så säger. Och visst kanske jag inte är expert nog att avgöra vad som är vad, men det fanns en del obekväma stunder när äldre män kom fram i bara mässingen och ville kallprata lite. Jag tror jag flyttade min handduk 4-5 gånger, ibland bara ett par meter, men tillräckligt för att demonstrera att jag var var där för att få sola i fred.

På kvällen kom jag på diskussionen jag haft med de andra svenska tjejerna kvällen innan. En av dem hade blivit stoppad av en blottare när hon var ute och joggade, andra hade liknande historier som hänt dem eller bekanta här. Jag har ju mina erfarenheter - både de arabiska barnen och en ultraortodox man som kom med "oanständiga förslag" vid busshållplatsen en eftermiddag.

På det hela taget är det lätt att tro att den religiösa livsstilen många anammar här skapar ett uppdämt sexuellt behov som männen inte klarar av att hantera, och det går ju förstås ut över oss kvinnor. Och vad jag hört drabbar det inte bara oss utlänningar. En spansk journalist sa att han läst i en artikel att var fjärde eller tom var tredje kvinna blir sexuellt ofredad på något sätt under den israeliska militärtjänstgöringen. Och bland palestinierna finns ju hedersmorden för den (kvinna) som trampar fel.

Och jag som hela tiden har sagt att det inte är svårare att jobba här som kvinna än som man. Jag tror jag får tänka om.

40 års ockupation + Libanon

2007-06-07T10:12:00.000+03:00

Den här veckan uppmärksammas 40 år av ockupation (eller från Israels sida: firas 40 år av ett enat Jerusalem och ett befirande av marken där Västbanken ligger). Mina två inslag visades på TV8:s Världen i Fokus. Har inte sett programmet än själv, men det ska gå att göra här på TV8.se.

Efter en veckas hårt arbete med de inslagen såg jag fram emot att hinna avsluta en del grejer här i Jerusalem (resguiden samt min artikel för Vagabond) samt få några lugna dagar innan jag ska hem till Stockholm. Det höll på att bli något helt annat när TV3 frågade i ett mejl om jag ville åka till Libanon. Egentligen vill jag inte tacka nej till något jobb, men det kostar för mycket att åka dit för att bara göra ett inslag - jag skulle gå back - och eftersom de inte verkade redo att ta alla extra kostnader blev det avblåst. Jag är faktiskt lättad.

En till Lotta Zachrisson

2007-06-07T10:03:00.000+03:00

Igår var det Sveriges nationaldag och även om ingen verkar bry sig nämnvärt så tyckte vi att det var en bra anledning till att ta ett glas med andra svenskar här nere. Det var Marko som styrde upp och hör och häpna, men tillställningen skulle hållas hemma hos Lotta Zackrisson, alltså inte hos mig utan min namne här i Jerusalem.

Jag har förstått att Zachrisson inte är så ovanligt som man tror i Sverige, men med tanke på att det knappt finns några svenskar här nere är det verkligen ett sammanträffande att hitta nån, inte bara med det efternamnet utan även med samma förnamn. Det har redan orsakat lite förvirring när Marko för någon månad sedan hade en konversation med någon som var säker på att Lotta Z var i Sverige medan han var lika säker på att jag var här eftersom vi pratat samma dag. Tydligen hade någon googlat den andra Lotta Z nån gång och kommit fram till att hon var journalist, men hon jobbar egentligen på EU-polisen.

Sent igen

2007-06-02T02:14:00.000+03:00

Klockan är över 02, vilket är den tid jag har gått och lagt mig varje natt den här veckan. Har gått upp kanske vid 8-tiden och sömnbristen börjar kännas nu. Fick precis reda på att den snabba internetlina jag använder för att skicka inslag inte finns tillgänglig förrän i början av juli igen. Lite sent att skicka rapporter om Sexdagarskriget då kanske. Så nu blir det till att skicka hela nätterna under helgen istället.

Ser så mycket fram till när det här projektet är klart. Det är verkligen skillnad på att göra 3,5 minuters inslag och de vanliga 70-80 sekunderna jag brukar göra. Jag önskar mig en lång dusch, och att kanske kunna kolla på en film. Känns som evigheter sen jag hade tid med sån lyx.

Får inte filma i checkpoints

2007-06-02T02:09:00.000+03:00

I tisdags var jag norr om Jerusalem, eller rättare sagt i norra Jerusalem men muren har dragits där. Jag pratade med ett gäng palestinier som hade problem vid checkpointen där. Vissa klättrade över muren, andra tog långa omvägar. En av dem skulle till andra sidan för att sälja isglassar som han hade i en frysväska, men efter att ha väntat länge på att våga klättra över började han käka upp glassen istället och bjöd laget runt. Alla skrattade åt den absurda situationen.

Jag hade frågat runt och hört att jag skulle ha rätt att filma i själva checkpointen, men när jag försökte stegade en arg militär fram och nästan rev kameran ur händerna på mig. Jag valde en annan checkpoint när jag skulle ta mig ut lite senare...

Stressig jobbvecka

2007-05-28T12:54:00.000+03:00

Har tagit det rätt lugnt i helgen. Jobbat lite på min resguide för Jerusalem, men inte mycket annat sedan i fredags. Men nu sätter det i gång på allvar. Jag ska försöka få klart två inslag till TV8 till på fredag. Antagligen hinner jag bara med ett och det andra får bli efter helgen. Har precis bokat upp intervjuer imorn, onsdag, torsdag och fredag. Och idag måste jag ut och filma lite miljöbilder.

Känner mig lite stressad men det ska bli kul.

Antastad av barn

2007-05-25T21:36:00.000+03:00

Var och filmade i östra Jerusalem i torsdags. Jag hade lite problem med motljust så när jag äntligen hittade en plats där Klippmoskéns kupol lyste i guld lyssnade jag inte på den inre rösten som sa att jag inte borde stanna så nära ett gäng palestinska småkillar som kastade sten på en gräsplätt. Jag stannade ändå. Hann filma klart innan de började ropa och kom närmre. De hjälpte mig med stativet, jag var genast på min vakt - har ju varit med förr - och försökte med så mycket arabiska jag kunde att visa att jag var vänligt inställd. Det hjälpte inte. Helt plötsligt började en av dem och sen alla, tafsa. Ta mig på inte så trevliga ställen. Och de var så himla många att jag inte riktigt kunde försvara mig. Dessutom kunde jag inte riktigt eftersom jag bar på kameran och stativet. Ville inte att stenkastningen skulle börja igen.

Kom därfrån utan att något värre hände. Har blivit tafsad på förr i Gaza. Men det kändes obehagligt denhär dagen när jag var helt ensam där. Jag fattar bara inte var de här ungarna på kanske 10 år får beteendet ifrån. Männen är nästan alltid trevliga och artiga, men småkillarna är långt där ifrån.

Sderot under raketregn

2007-05-22T18:41:00.000+03:00

Var i Sderot idag med France 24. Staden ligger nära gränsen till Gaza och har varit hårt utsatta av Qassamraketerna som avfyrats därifrån. Igår kväll dog en 31-årig kvinna när hon träffades. Det var väl därför franska tv:n skickat dit oss. Invånarna var väldigt upprörda. Framför allt vill de att regeringen reagerar på riktigt, med krafttag mot Gaza.

Jag förstår att det måste vara fruktansvärt att leva i deras situation med ett konstant hot av attacker, men varför är det ingen som förstår att mer våld inte gör något bättre. Det spelar ju ingen roll hur mycket Israel anfaller Gaza. Det får inte folket där att säga "Nu har vi fått nog av de militantas Qassamraketer eftersom Israels vedergällning drabbar oss civila". Det får dem bara att tycka att raketattackerna mot Israel var välförtjänta. Nån av parterna måste sluta med våldet. Annars fortsätter bara den onda våldspiralen.

Libanon och Gazpacho

2007-05-21T14:51:00.000+03:00

Det är varmt här nu. Flera dagar med uppåt 30 grader. Jag hade planerat att åka till stranden i Tel Aviv eftersom jag inte hade något jobb inplanerat idag. Men igår smällde det ju rejält i Libanon, 50 döda i strider. TV3 ringde och undrade om jag skulle dit och nu ringde precis Ric och sa att han skulle åka ikväll.

Jag hade precis varit ute och shoppat mat: god pecorino-ost, rödvin och grönsaker för att kanske göra en gazpacho, passande i värmen. Nu när jag sitter vid datorn slogs jag plötsligt av de webbsidor jag hade uppe. En sajt för att kolla billigaste biljetterna till Beirut och en för bästa receptet på den spanska grönsakssoppan. Kontrast!

Husrivningar

2007-05-21T10:39:00.000+03:00

Igår var jag med franska tv:n, France 24, och filmade när arabiska hus som byggts utan bygglov revs ner av bulldozers. Vi åkte med organisationen Israeli Committee Against House Demolitions och Meir Margalit, som jag intervjuat förut, visade oss runt och berättade. "Det här skapar ingen fred", sa han medan vi stod med de arabiska byborna och tittade på när huset revs ner till grunden. Normalt hade man u tyckt att det är ganska självklart att man inte kan bygga utan bygglov, men enligt Meir får araberna inga bygglov för att det inte finns några planer för marken runt byarna de bor. När de försökt några år att få tillstånd, en process som ofta kostar uppåt hundratusen kronor eller mer, så bygger de till slut i alla fall.

Eftersom det kostar en hel del att riva husen så är det ungefär bara 10 procent av alla olagliga hus som förstörs. De flesta hoppas alltså helt enkelt att just de inte ska drabbas. Men en vacker dag kan det ändå vara så att grävskoporna står utanför just deras hus. Eller så är det jämnat med marken när de kommer tillbaka från jobbet. En enorm osäkerhet alltså.

Fler översvämningsbilder

2007-05-17T11:54:00.000+03:00

Några kvinnor fick lämna sin taxin som hade fastnat.

Taxichauffören bär iväg den lilla pojken.

Några män försökte ta sig förbi översvämningarna till andra sidan genom att klättra på en smal och hal mur.

Översvämningar!

2007-05-17T11:49:00.000+03:00

Flera av evenemangen under Jerusalemdagen (se inlägg nedan) fick ställas in eftersom ett enormt ösregn drabbade staden. Jag var uppe på Olivberget när det började. Så här såg det ut när vi försökte ta oss ner. Behöver jag säga att vi var fast uppe på berget i flera timmar?

Jerusalemdagen 16/5

2007-05-17T11:44:00.000+03:00

Igår firades Jerualemdagen - 40 år sedan staden hamnade helt under israeliskt styre. Självklart rådde delade meningar bland stadens befolkning om det här är något värt att fira eller inte. De palestinier jag pratade med höll förstås inte med. EU och USA valde att inte låta sina konulära personal delta vid några av evenemangen eftersom östra Jerusalem av FN anses ockuperat.

Nystart av bloggen

2007-05-17T11:08:00.000+03:00

Blogger bytte inloggninsmetod för ett tag sedan och jag var tvungen att skaffa ett nytt konto. Det visade sig vara omöjligt att göra på den sega uppkopplingen i Malaysia och Thailand, där jag befann mig för andra gången den här våren.

Nu är jag tillbaka på plats i Jerusalem igen och kan ta tag i det här på riktigt. Ska försöka uppdatera lite oftare nu.

Vi ses!

Obehagliga mejl

2007-03-30T10:29:00.000+03:00

Jag reagerar inte ens längre, men visst är det egentligen lite galet att bo i en region där man ibland får meddelanden med sånt här innehåll...

From the UN Gaza Field Security Officer:
There is a VERY HIGH kidnap threat for ALL Internationals in Gaza and Missions to Gaza should only be for CRITICAL reasons.

Åker ju dit med jämna mellanrum, men kanske inte just nu...

Härom veckan fick jag ett mejl från en israelisk männsikorättsorganisation som berättade att en 6 månader gammal palestinsk pojke dött i en vägspärr pga andningssvårigheter. Det tog militären 20 minuter att genomsöka bilen innan familjen släpptes vidare mot sjukhus. Då var pojken redan död. Och det här var inte en familj som ville in till ett sjukhus i Israel utan de skulle från sin palestinska by till Ramallah på Västbanken. Vägspärrarna finns överallt.

Ibland inbillar jag mig att jag bor på ett normalt ställe, men man inser emellanåt att så inte är fallet.

Min text om palestinska flator på QX.se

2007-03-29T16:08:00.000+02:00

Nu ligger min artikel om gårdagens (onsdagens) konferens ute på QX.se. Läs den här

Söndag 25 mars: Ric till Saudi och mer Bildt

2007-03-29T16:02:00.000+02:00

Ric tog en taxi för att påbörja sin resa mot Saudi Arabien klockan 4 på morgonen. Jag såg till att sova länge istället. Hade en skön slappdag hemma - igen. Tills jag såg att ETC mejlat om Carl Bildt. De var intresserade av hans besök här. Presskonferensen var bara ett par timmar bort så det var bara att hasa sig ut. Väldigt intim PK. Bara ett litet gäng svenska journalister: SR, DN, SvD, Göteborgsposten, TT och så jag. Och Bildt förstås då. Alla satt vi runt ett bord och det kändes mer som om vi hängde lite än som en PK. Trevligt. Bildt avslutade det hela med att intervjua oss om hur läget var här nere just nu enligt vår mening.

Men det var förstås knepigt att få ur honom några raka svar, politiker alltså. De är alldeles för mediatränade nu för tiden... Satt till sent för att få ihop en vettig story.

Lördag 24 mars: Carl Bildt är här

2007-03-29T15:58:00.000+02:00

Men TV3 sänder ju inte på helgen så jag satt hemma och chattade hela dagen istället. Mötte upp Anneli på Dublin på kvällen för att titta på EM-kval mellan Israel och England. Anneli höll på Israel, hon börjar bli mer och mer nationalistisk säger hon. Jag höll förstås på England. Mötte ständigt återkommande Alam där också. Han var iklädd Englands landslagströja, den enda på hela stället som vågade det. Att han är palestinier också gör hon ju inte mindre "modig". Alam är den där killen man träffar ute varje kväll man går ut. Kan bero på att han hänger lika mycket på D1 och Askadinya som jag och alla spanjorerna. Men det här var ju ett helt annat ställe....

Fredag 23 mars: Slapp grave-yard passet

2007-03-29T15:54:00.000+02:00

Skulle egentligen ha filmat med Marc natten till idag, men hans kompis Brice fick rycka in eftersom inga kvinnor tilläts vid de ultraortodoxas militära samling. Det var nån marsch ute i öknen de skulle göra mitt i natten. Marc och Brice kom och lämnade tillbaka utrustningen som jag lånat ut till dem, vid 11 nästa dag. Jag var rätt tacksam att jag slapp. De hade varit vakna hela natten.

Spenderade en liten del av eftermiddagen på Kalu café, det bästa med området vi bor i. Älskar det caféet. Shysst kaffe, god pasta om man vill äta, sköna vintage soffor och fåtöljer om man vill mysa - och se eluttag och internet så man kan sitta där och skriva hela dagarna.

Torsdag 22 mars: Utekväll

2007-03-29T15:51:00.000+02:00

En rätt händelselös dag: Fikade med Marta på eftermiddagen och träffade sen Ric och Adrian, hans före detta lägenhetsbuddy. Vi var och käkade på Spaghettim. Lustigt att se skillnaden på vilken service amerikaner är vana vid att få. Adrian ville ändra på allt i menyn. Gick inte så bra här, service-minded är väl inte första ordet som dyker upp i skallen när man tänker på det här landet.

Jag gick hem halvtidigt efter ett kort barbesök. Killarna drog vidare och var nog inte hemma förrän vid tre eller fem eller nåt.

Onsdag 21 mars: Jobb fixat

2007-03-29T15:50:00.000+02:00

Efter att ha provjobbat ihop med Marc på France 24 så hade vi en lunch på onsdagen då vi bestämde att vi fortsätter jobba ihop. Det är inte fantastiskt betalt, men okej. Och kanalen verkar svälja hur mycket jobb som helst. De vill ha nästan allt. Och Marc jobbar non stop. Har redan sålt 3-4 inslag till dem tror jag. Ett om hur många förintelseöverlevare är väldigt fattiga nu och får minimal hjälp från israeliska staten. Vi var i ett soppkök i Netanya och gjorde det. Ett om attackövningen som jag nämnt här nedan. Det var en luckrativ dag eftersom både TV3 och France 24 valde att använda materialet. Ett inslag om de ultraortodoxas militärbrigad, men där tillåts inga kvinnor närvara så jag är inte med på den biten.

Fick också ett samtal från Thailand om att det kan finnas mer researtiklar att göra.

Dags att uppdatera

2007-03-29T15:39:00.000+02:00

Sorry go' vänner. Men har varit mycket på senaste tiden. Men nu är det dags för en uppdatering. Kan ju börja med att säga att det framför allt varit mycket jobb. För lite drygt två veckor sedan lunchade jag med Marc som är frilanskorre på dygnet-runt-kanalen France 24. Han tyckte vi skulle samarbeta så nu hjälps vi åt med att komma på idéer, filma, redigera och speaka. han kör den franska biten och jag den engelska. Han var först inne på att jag skulle göra deras livekommentarer på engelska också, men det verkar bli hur ofta som helst jag är rätt glad att jag slipper det. Vill ju ha kvar lite av min frihet också.

Övning inför kärnvapenattack

2007-03-20T10:10:00.000+02:00

Idag kommer övningar inför en eventuell kärnvapenattack från Iran pågå runt om i Israel. Och jag ska iväg och filma. Men samtidigt trodde jag de redan startat ett krig i morse. Det byggs upp i lägenheten under oss så från tidigt i morse har slagborren (och ett gäng andra borrar) kört på. Hela huset vibrerar. Har sovit superdåligt.

Min första filmremiär ikväll!

2007-03-16T17:47:00.000+02:00

Ja, det är ju inte min film förstås, men det är den första filmen som jag har med material i i alla fall.

Det var i november som jag träffade Nitzan när vi både gjorde intervjuer inför gaypride-manifestationen i Jerusalem. Jag berättade att jag hade bilder från protesterna mot gayparaden i det ortodoxa området Mea Shearim och sa att han fick använda dem om han ville. Efter att jag gett honom banden tappade jag bort hans kort och idag fick jag reda på att han tappat bort mitt också. Det var först tidigare i veckan som jag fick tag i ett nummer till honom via DN:s Lotta Schüllerqvist som han nämnt att han träffat. Och idag fick vi tag i varandra - precis i tid, för premiären är på Cinemateket i Tel Aviv ikväll! Och jag ska gå så klart.

Habibimusik på Rubens bar

2007-03-14T09:31:00.000+02:00

Det var äntligen dags för officiellt öppnande av våra israeliska vänners bar i Jerusalem igår. Det var otroligt drag och väldigt mycket dans för att vara en bar utan dansgolv. DJ:en var också modig nog att spela en massa arabisk musik. Efter en del skeptiska och undrande blickar från några av de israeliska gästerna var det sen de låtarna som fick folk att svänga mest på höfterna. Peace through the arts?

Leo DiCaprio farligare än konflikten

2007-03-14T09:30:00.000+02:00

Träffade fotografen Emilio på Rubens bar igår. Han berättade att han fått sin näsa knäckt häromdagen. Tydligen var Leonardo DiCaprio på besök vid Klagomuren och kaos hade uppstått mellan alla paparazzifotografer som var där. De hade helt enkelt börjat slåss för att få bästa bilden. Helt otroligt att befinna sig i den här konfliktzonen och så skadas av en sådan anledning. Fast Emilio har fått sin beskärda del av konfliktskador också - blivit kidnappad i Gaza och brutit benet vid en murprotest. Jag tyckte att det kanske var han som skulle åka till Thailand istället.

Canal Sur - problem-tv

2007-03-12T12:02:00.000+02:00

Det visade sig att Martas oro var befogad. Canal Sur ville inte alls sända vårt inslag med färdigmixat ljud. Pepe på spanska TV3 var snäll och sa att vi fick låna några minuter av hans satellittid för att sända en gång till dagen efter. Men då glömde idioterna på Canal Sur att spela in vårt inslag och när vi väl spolat tillbaka och börjat om var satellittiden slut. Sen tyckte de allt var Martas fel och vill inte jobba med henne igen. Jag känner mer att jag inte har tid för såna oproffsiga och otrevliga typer. Inte tänker de betala oss för de 12 timmars arbete vi la ner heller. Tacka vet jag svenska företag.

Mitt presskort klart!

2007-03-12T11:59:00.000+02:00

Fick jag ett mejl om igår. Det betyder att jag kan jobba här i ett år framåt utan problem. Toppen! Kommer också kunna ansöka om ett års B-arbetsvisum. Inga mer turer över egyptiska gränsen för att kunna stanna kvar (inte för att jag behövt göra några än eftersom jag varit hemma i Sverige med så jämna mellanrum men i alla fall).

Spanskt tv-jobb i Betlehem

2007-03-09T08:57:00.000+02:00

Marta fick sitt första uppdrag av andalusiska Canal Sur igår. Jag var hennes kameraman, redigerare, producent och allmänt stöd under processen. Vi var vid universitetet i Betlehem. De hade ordnat andalusisk temavecka och lagade mat, lyssnade på musik och läste litteratur från regionen. Det var kul att jobba ihop, men det blev stressigt. Har aldrig samarbetat med någon sådär och Marta har aldrig jobbat med tv. Hon ville ha råd och jag kunde ju inte bestämma allt eftersom det var på spanska och jag inte förstod exakt vad kanalen ville ha. Vi blev klara i tid för att sända kl 21 i alla fall. Första gången för mig att sända via satellit och trodde jag tänkt på allt, men tydligen hade jag mixat ljudkanalerna istället för att skicka röst i en och bakgrundsljud i en. Tycker väl inte att det är ett så galet stort fel eftersom bland annat TV3 aldrig har brytt sig om det. Men Marta är orolig att vi aldrig mer får jobba för dem nu. Fortsättning följer.

Sista dagarna i Thailand: Transport, shopping och mer transport

2007-03-09T08:28:00.000+02:00

Fredag 2 mars: Båten satte av tidigt på morgonen medan alla fortfarande sov. jag var förvånad över att alla ens var med eftersom inräkningen gjorts efter ett par karaffer rom och cola. Vi anlände till Langkawi i Malaysia på förmiddagen och jag såg mest fram emot att ligga i swimmingpoolen i marinan hela dagen. Skönt att byta ut saltvattnet ett tag. De flesta andra var inne och shoppade, men det var rätt ocharmigt med stora köpcentran. Marinan hade förutom pool trådlöst internet och det kändes lyxigt att få sitta med min egen dator och surfa lite. Det var också därifrån jag skrev första inlägget om Thailand här på bloggen. På kvällen blev de finmiddag och klubbutgång. Kul att se besättningen i riktiga kläder, de var tvungna att föregå med gott exempel och skippa strandstilen och istället dra på sig fina skjortor och riktiga skor. Som helt nya människor. Den indonesiska delen av besättningen fick också följa med för en gångs skull. De dansade som tokiga.

Lördag 3 mars: En till segdag i Malaysia. Hade inget att göra direkt, inga foton att ta så hjälpte kocken att handla all mat för resten av resan. Kom sen på att jag inte kommer att få äta något mer av den eftersom jag måste lämna båten nästa morgon och det kändes vemodigt. Kändes helt plötsligt som om jag hade massor kvar att göra på båten men hann förstås inte mer än att packa sista kvällen. Vi åt middag på en flytande fiskfarm med restaurang på en annan plats på Langkawi.

Söndag 4 mars: David och Lee skjutsade mig i lilla motorbåten uppför floden i beckmörkret. Såg knappt handen framför mig, men vi kom till slut fram till platsen där min taxi skulle vänta. Det gjorde den förstås inte, men killarna var tvungna att dra till slut. Lustigt hur allt blir backpacker-struligt så fort jag inte är på båten längre. När jag efter en halvtimme bad den lilla shoppen ringa efter en ny taxi sa de att de inte hade något telefonnummer men att det nog skulle komma en taxi vid 8-tiden. Försökte ringa David men hans telefon var avstängd. Vid 8 kom en fiskare i sin bil och "No taxi. You walk." Så det var bara att plocka upp väskorna och lifta in till stan. Tur att jag frågat David vad orten hette. Kom fram en halvtimme innan båten till Thailand skulle avgå och var först tvungen att ta ut pengar (funkar aldrig på Langkawi) till David och lämna dem i ett kuvert på marinan. Slutade med att jag fick springa dit och använda mina sista dollar istället. Sen fick jag tigga till mig 2 ringet av en turist för att ha råd att köpa båtbiljetten som gått upp i pris sedan guiden skrevs, vilket jag förstås borde räknat med.

Resten av dagen bestod av resande. Båt till Satun i södra Thailand. Hänga där ett par timmar och sen buss mot Bangkok. Avgick vid tretiden skulle anlända 16 timmar senare, klockan sju på morgonen. Billig som satan. Bara jag och thailändare på bussen. Sov ganska bra ändå, fick två säten för mig själv. Enda problemet var senare på natten när airconditionen gjorde mig till frost och jag kände en förkylning krypa sig på mig.

Måndag 5 mars: Anlände Bangkoks backpackergata och letade hotell som alla var fulla i en timme innan jag gav upp och lät en tuktuk köra mig iväg till ett för dyrt hotell några kvarter därifrån. Men de hade säng, dusch och AC, precis vad jag behövde då. Sov till mitt på dagen och bestämde mig sedan för att shoppa loss mina sista timmar. Lyckades rätt bra med att springa mellan butikerna och bankomaterna. Hade sms:at med pappa om att träffas när han anlände till Bangkok på sin semesterresa vid 17-18-tiden. Han kom först vid 19. Det positiva i det var att jag hann med både fotmassage och ryggmassage. Borde ha lagt mer tid av resan på det. Mer än himmelskt! Det negativa var att jag var tvungen att åka till flygplatsen bara en timme efter att jag träffat pappa. Det blev en snabb middag och öl. Incheckningskön till flyget mot Amman gjorde mig djupt deprimerad. Från glada semestermänniskor till knuff och irritation. Ville inte tillbaka.

Tisdag morgon: Att åka från Amman istället för Tel Aviv var grymt mycket billigare, men visdomen i beslutet kan ändå ifrågasättas när jag upptäckte att det tog 8 timmar att ta sig hem från flygplatsen. Diverse väntan på taxi, gränser som ska öppnas, pass som ska kollas 17 gånger osv gjorde alla sitt till. Men jag hann se en hel film på vägen i alla fall, även om jag var tvungen att pausa lika många gånger som passet skulle inspekteras ungefär.

Mer Thailand: Tigerhajar, barbeque och strandbar

2007-03-09T08:20:00.000+02:00

Jag har ju faktiskt varit hemma flera dagar nu...

Onsdag (alltså den 28 feb): Åkte in till stranden på Koh Rork. Bländande vacker. Men först var vi tvungna att plåga oss med en vandring upp till en utsiktpunkt. Största värdet var att man förtjänade att softa resten av dagen efter alla de trappstegen. Det här var också ön med ödlorna, de jag varnats för att bli biten av i ytterligare en av alla de galna nära-döden-historier som besättningen berättat om en kompis som blivit biten och sen sett sin fot bli mer och mer grå tills sjukhuspersonalen i Malaysia utan att kunna ett ord engelska lät honom förstå (med sågande handrörelser) att amputation var enda möjligheten. Jag höll mig i alla fall på tryggt avstånd.

Hade sett fram emot Lees (kockens) divemaster-stresstest under eftermiddagen, men det hanns inte med. Testet går ut på att han ska ner på 5-6 meters djup och sen byta all dykutrustning på tid med en annan dykare samtidigt som dykintruktören stänger av hans luft, kastar sand på honom osv. Lät som bra underhållning. Nästa stopp blev istället Koh Dang. På vägen dit försökte jag göra lite yoga på toppdäck. Det var mycket svårt att hålla balansen i gunget. PÅ kvällen spelade vi poker. jag satsade stort och förlorade allt först.

Torsdag 1 mars: Upp tidigt för att dyka med tigerhaj. För att ha en chans att se dem måste man dyka i gryningen när de kommer in för att äta. Låter på pappret som en ganska dum idé. Tigerhajen är ju ihop med hammarhaj den dödligaste fisken efter "the Great White". Men banga gick ju inte så jag hoppade i med de andra vid 6-tiden och började nedstigningen. Men det förnuftet inte lyckades övertala mig att göra tog kroppen hand om. På 5 meters djup kunde jag knappt suga i mig någon luft och var tvungen att avbryta. Bara dykmastern sa att han sett en haj efter dyket, de andra hade varit för upptagna att märka hans handtecken. Han berättade också hur han gömt sig bakom korall när han såg den så inte bara jag som är en fegis alltså.

Lunchen blev BBQ iland på Koh Rork. Hummer och en hilma massa Pogo-fisk som besättningen plockat upp. På eftermiddagen hade vi bara en halvtimmes resa till Koh Lipe, den nya backpackerdrömmen. Besättningen fick för sig att jag borde ta kort på båten hängandes i klättersele framför fören medan de åkte. Om repen går av hamnar du i propellern sa crewmastern David betryggande. Bilderna blev ingen höjdare, men kul var det.

Blev verkligen kär i Koh Lipe. Hittade snabbt till den thailändska delen av byn och roade mig mycket åt alla ungar som kom fram och ville bli fotade. Speciellt en liten krabat poserade som den värsta modell, sen lärde han sig snabbt var knapparna satt för att titta på bilderna och ta fler. På kvällen åt vi grymt god thaimat och hängde i beachbaren Karma till sent. Folk börjar mjukna upp lite nu.

Mer om Thailand

2007-03-07T06:11:00.000+02:00

Söndag: Vaknade sent efter gårdagens barhäng. Sent på båten betyder 9.15. Alla andra har redan dragit in till stranden för att klättra. Alla utom kocken förstås, som var tvungen att gå upp klockan 6.30 för att göra frukost till alla. Han har nu somnat om i köket. Jag tar mig in för att fota lite till, speciellt från klättringen. Efter lunch är det dags att dra vidare.

Vi kastar ankare i Maya Bay, en del av den sydliga obebodda Koh Phi Phi-ön. Hel kvällen tillbringas med att spela spel. Nåt som liknar TP. Janne är SO-lärare och kan allt. Till slut går allt ut på att vi kan sluta spela först när någon slår honom, vem som helst. Det händer aldrig.

Måndag: Dykning vid Maya Bay. Gjorde mitt uppfräschningsdyk eftersom det var så många år sedan. Allt gick bra. Det är som att cykla sa instruktören. Vid lunch får jag hänga med in till Koh Phi Phi Don för att ta lite bilder och se mig omkring. Träffade två thailändska killar som sa att jag garanterat skulle komma tillbaka till ön någon mer gång. "I came once and now I've been here for 20 years. It's the Magic och Phi Phi".

Nästa stopp var Koh Ha. Här gjorde jag mitt första riktiga dyk. Mycket grottor och hålor att simma genom och in i. Inte avancerat sa instruktören, men det innehöll en smal becksvart "skorsten" som man säkerligen hade kunnat fastna i utan några större problem. Förtjänade en öl efter det. Men Chang är lurig, ingen vet hur mycket alkohol som finns i dem. Det är därför de inte kan säljas i Sverige. På kvällen kollade alla på film, Torsk på Tallinn. För mig var det mest underhållande att se den indonesiska besättningen sitta och stirra på baksidan av filmduken. De såg bara nedre halvan och allt var på svenska, men de var som klistrade ändå.

Tisdag: Satte klockan på 05.10 och väckte Olof, Lee och Lena för en hajexpedition. Vi tog motorbåten in till en av stränderna och fick klättra över klipporna och ner i en "grottöppning" som var vattenfylld. Där satt vi sen och väntade på soluppgången i hopp om att se hajar komma in och äta småfisk som tagit skydd i det lugnare vattnet. Såg inget men bestämde på vägen tillbaka om att enas om en helt annan version.

Var i stort behov av en siesta, men det hände något hela tiden. Först frukost, sen blev jag övertalad att dyka igen. Tur var det eftersom det var helt fantastiskt. Sen blåste vinden upp och vi hissade segel. Självklart var jag tvungen att fota från motorbåten. Sen lunch. Först under eftermiddagen fick jag vila lite så missade det dyket istället. På kvällen anlände vi till Koh Rork, marinreservat. Middag blev galet starkt grön curry, som hämnd för att vi satt på en svensk film igår ansåg kocken. Många klarade nog inte av det, men vad sjutton - vi är ju i Thailand i alla fall. På kvällen gjorde vi caipirinas på thailändsk rom, lime och sodavatten. Blev ovanligt lyckade.

Tidig morgon i Jerusalem

2007-03-07T06:02:00.000+02:00

Klockan är bara 6.00 här, men den är väl redan 11.00 i Thailand så kan inte sova. Sitter i badrummet och kollar mejl. Samtidigt som jag gungar fram och tillbaka - har fortfarande båtben. Jag kom hem vid lunchtid igår och sen dess har jag i princip bara sovit, det blev nog minst 13 timmar i alla fall. Men har sovit dåligt hur många nätter som helst i rad (hejdå-festande på båten + buss en hel natt + flyg en hel annan natt) så behöver nog det. Och drog dessutom på mig en förkylning efter 16-timmars bussresa med arktisk aircon.

Här hemma är allt kaos efter flytten. Alla mina grejer är fortfarande nerpackade och jag vet inte ens var min israeliska mobil finns så kan inte ringa några vänner - eller ta emot jobbsamtal. Är också i stort behov av att tvätta. Vågar knappt öppna thailandsväskan för risken att doften av 10 dagars svettande på en båt ska sprida sig i vår nya bostad.

Kort Thailands-rapport

2007-03-02T12:33:00.000+02:00

Torsdag: Anlände till Chalong, Phuket. Höll på att inte hitta hotell, men gick bra till slut. När jag skulle käka middag blev jag inbjuden av en thailändsk familj att äta med dem. De firade ena dotterns 23-årsdag. En del expats kom förbi och slog sig ner. En aussie gav många bra tips inför kommande båtresa.

Fredag: Resan började. Badstopp och alla lärde känna varandra. Det var min födelsedag, men kändes inte läge att tala om det för någon och dessutom var jag ju på en födelsedagsfest igår och åt tårta.

Lördag: Stopp vid en lagun på en ö. Den var torr men vi vadade in dit i alla fall för att kika. Krabbor och annat djurliv. Mot Railay Beach, Krabi. Gick i land och badade på stranden. Vadade ut med kameran för att fota klättrare och annat. Altare på stranden där folk skänkt fruktbarhetssymboler i mängder. En hel hög med träpenisar låg det där. Jag stannade och fotade solnedgång och blev sen hämtad av Basman, en av båten indonesiska besättningsmän. Duscha med hinkar och skopor på däck och sen middag och barrunda. Hade blivit bjuden på en till födelsedagsfest på en bar. Killen som bjudit mig, Tek, spelade shysst musik. De flesta av båtresenärerna åkte ut till Jaya (båten) vid midnatt. Bara jag och kocken stannade. Jag ville fira min födelsedag lite grann. Och fick faktiskt mer tårta.

Lång lista från Martins blogg

2007-02-21T21:38:00.000+02:00

Hittade fotografen Martin von Kroghs blogg för några dagar sedan. Kolla in den. Det var Ric som träffade honom i somras under Gazakonflikten när de båda var ute och fotade en manifestation - och sen dess har vi haft lite sporadisk mejlkontakt.

I alla fall så hade han under sin vistelse i Amman publicerat svar på en sån där blogg-fråge-lista. Nu när jag sitter här i i samma stad i många, många timmar med inte så mycket att göra kom jag på att det är ett perfekt tillfälle att ge sig på ett sånt där evighetsprojekt. Har än så länge bara hunnit med första halvan. Resten följer.

1. Vilken svordom använder du mest?
Satan, helvete, fuck. Men svär inte så mycket tror jag.

2. Äger du en iPod?
Äger och älskar.

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Mellan 8.30 och 9.30 oftast.

4. Hur många resväskor äger du?
Hm… underlig fråga. Ungefär en sån man kan få när man ska flyga iväg från Israel. De frågade om min backpackerryggsäck var min och sen undrade de om jag haft den med mig ständigt sen jag köpte den – för ett år sedan. ”Nej, jag har inte gått runt med den på ryggen varje dag sen jag köpte den.” Egentligen har jag ingen riktig resväska. Använder antingen ryggsäcken när jag ska bära mycket, eller lilla kabinväskan.

5. Använder du flip-floppar?
Ja, bor ju inte i Sverige där man mest går i bara strumpor hemma. I vår lägenhet är golvet oftast för kallt eller för smutsigt för det. Flip-flopsen är ett av de par inneskor jag använder. Har med dem nu till Thailand också. Passar bra på båtar.

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Mest på judiska marknaden Macaneh Yehuda i Jerusalem. Plus för billiga och fina grönsaker och frukt. Minus för bombrisken.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Jag är nog mer en bakom-kameran typ av person. Fast just nu i jobbet är jag ju faktiskt både bakom och framför.

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
Jindabyne var nog den sista jag såg i mitt maraton under helgen när pojkvännen var bortrest. Men gillade Children of Men mer.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?
Känner bara en barnfamilj som jag vill umgås med tror jag och det är min storasysters. Dem saknar jag förstås. Men där jag befinner mig är det bara vänner som lockar.

10. Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Det första? Antagligen en flaska bubbel för att fira. Annars lägger jag helst pengar på resor, skulle vara kul att kunna bjuda familj och vänner till någon härlig plats.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Jag vet’e sjutton om jag kan komma på att någon nånsin har sagt det direkt till mig. Men jag är ju en extrem slacker ibland så det borde ju rimligen ha hänt.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
I wish! om jag inte hade varit så skeptsik mot piller hade jag tagit det dom enstaka nätter jag inte kan somna på. Somnar annars på två röda, var som helst.

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
CD-spelare har jag nog ingen, om man inte räknar den i Stockholm, men den hyr jag ju ut.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Önskar att jag hade nån ny favorit att slänga mig med, men icke. Säger Leonard Cohen. Det är i alla fall ett svar jag inte lär få tokskämmas över om några månader eller år.

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
Nja, eller jo. Det handlar om ett förhållande som de inblandade vill hålla hemligt. Inget som kittlar så jättemycket eftersom jag aldrig träffat den ena av de två personerna. Men jag fick strikta order om jag inte fick säga det till någon så en hemlis är det ju i alla fall.

16. När var senast någon stötte på dig?
Här händer det hela tiden faktiskt. I lördags ville taxichauffören i Tel Aviv att vi skulle ta en fika. I torsdags fick jag ett glas vin överskickat när jag var på en bar i Jerusalem. Och idag sa en busschaufför vid gränsen mellan Israel och Jordanien att jag var mycket vacker och trevlig. Men han hade massor med barn så jag tror inte det var så mycket flirtande utan mer att han ville vara snäll.

17. Vad åt du till middag senast?
Det blev kalv- och tonfiskcarpaccio på restaurang Mona igår när jag egentligen bara skulle ta ett glas vin med Anneli och DN:s förra korre, Lotta. Och en pizzaslice då jag egentligen skulle äta middag efteråt.

18 Använder du huvtröjor?
Jag bor i en av Ricardos med Ramones-tryck. Men använder inte själva huvan.

19. Kan du vissla?
Har aldrig kunnat busvissla, men den svagare varianten klarar jag allt av. Men inte låter det vacker.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Tror det var Ric tidigare idag när han var på väg hem. Annars gillar jag inte att prata i telefon så mycket. Fick precis ett sms från syrran, Lisa. Sms gillar jag.

21. Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Längesen jag var nu, men när jag går är jag mest förtjust i bergådalbanor.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Det är väl ändå något som måste drabba alla här i livet. Fast kan ändå bli lite nojig emellanåt.

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
+962-nånting. Vet inte riktigt vad Amman har.

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Ja, det var en efterlängtad stund varje lördag morgon.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Räknas den där betongkolossen i Sovjet-stil på andra sidan gatan? Det är en av de mest deprimerande byggnader jag sett – och ännu värre invändigt än utvändigt. Men hur beskriver man hur stort det är..?

26. Hur många syskon har du?
En lillasyster och en storasyster.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Nej, gör ingen skillnad på kön.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
Säkert någon av dem jag såg när jag var i den åldern då man kollade på favvofilmen varje dag efter skolan i ett par veckor. Typ Dirty Dancing.

29. Äger du några popband t-shirts?
Japp, men använder inte t-shirt så ofta. Den jag gillade bäst var en grön med Black Rebel Motorcycle Club på.

30. När flög du senast?
Det var nog 8-9 januari (alltså typ 1,5 månad sen) när jag flög från Stockholm till Israel. Men med tanke på mängden frågor och att jag ska flyga igen om 4 timmar nu så kanske svaret blir ”nyss” när jag skrivit klart alla svaren.

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Vi hade nog fyra men ska flytta snart och då blir det nog… fyra.

32. Läser du för skojs skull?
Ja, men skulle vilja läsa ännu mer.

33. Pratar du några andra språk?
Engelska förstås. Försöker bli flytande i spanska, men det går segt. Har skolfranskan kvar nånstans i bakhuvudet och har precis börjat lära mig lite arabiska.

34. Diskar du din egen disk?
Om Ric lagat mat så diskar jag och tvärtom. Det är i alla fall vår ”huvudregel”.

35. Har du gråtit offentligt?
Inte så någon okänd person sett tror jag.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Köpte en ny MacBook Pro i september. Är lika kär i den som i min iPod. Heja Apple!

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja, annars blir jag uttråkad. Fast det är också lite läskigt när man ger sig på något man inte kan.

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nej. Var sugen förr men kom aldrig på något som jag ville ha för resten av livet. Navelpiercingen ser jag som en ungdomssynd som jag varken direkt stör mig på eller bryr mig om just nu.

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Dejtar inte! Och då menar jag inte för att jag inte är singel nu. Har aldrig gillat hela den där grejen. Jag går ut och hänger med folk jag gillar istället. Och då kan vem som betala.

40. Kan du kasta macka?
Det brukar bli 1,2, plums…

Långväntan

2007-02-21T19:23:00.000+02:00

Sitter just nu på flygplatsen i Amman, en mycket tråkig flygplats. Men efter att ha fått två nej och sen blivit skickad åt fel håll har jag nu äntligen hittat ett café med både kaffe och både internet och både el till min dator. Utan el skulle jag kunnat underhålla mig själv i typ tre timmar, men jag kommer vara här i hela nio så var mycket glad när jag såg uttaget. Fick dock först inte in kontakten och trodde det berodde på att de har en annan standard här i Jordanien, men cafékillen kom ut med en glasspinne som han stack in i ett av hålen och nu funkar det utmärkt. Don't try this at home, children!

Stressig morgon

2007-02-21T13:01:00.000+02:00

...men nu är jag på väg. Bil till Jordanien-gränsen. Sen taxi till flygplatsen. Där får jag nog hänga ett tag. Planet går vid ett-tiden på natten. Om det finns internet där så skriver jag kanske igen.

Klart nu - ska till Thailand

2007-02-20T11:48:00.000+02:00

Nu är det klart att jag ska till Thailand på två veckors jobb. Åker redan imorgon. Stress!!! Men ska bli underbart också förstås. Jag har ett rätt bra jobb ändå. Nej, nu måste jag till IKEA och köpa möbler till nya lägenheten som vi ska flytta till medan jag är borta.

Familjetragedi på Ben Gurion

2007-02-20T11:41:00.000+02:00

Jobbade hela kvällen igår för Aftonbladet med den här hemska historien. Var både på sjukhuset och på flygplatsen. Kändes ovant att jobba för en kvällstidning igen, men jag tror att avvägningen blev bra ändå. Aftonbladet är inte alltid så påflugna som många tror utan respekt är viktigt och det kändes skönt för mig.

Children of men - meddelande från babymaffian

2007-02-15T23:17:00.001+02:00

Jag hade fått många rekommendationer om filmen innan jag såg den ikväll. Och jag gillade den verkligen. Satt halvt framåtlutad i soffan som om jag skulle missa något annars. Men mot slutet undrade jag hur mina icke-babyälskande vänner kunde rekommendera den utan en varning. Det var ju som värsta propagandan från babymaffian. Helt säkert att någon vill ge ett budskap till alla kvinnor som väntar med barn tills de är 35 eller äldre. Hela jorden kommer bli infertil! Inte ens subtilt. Och dessutom så var det ju så rörande vackert när babyn väl kom i filmen att jag genast kände att jag vill ha en. Fast den känslan har nog lagt sig till imorn. Eller åtminstone tills pojkvännen kommer tillbaka från Libanon.

Första inslaget för 8:an

2007-02-15T23:17:00.000+02:00

Hade tänkt att snabbt redigera klart för TV3 i morse, och vaknade faktiskt ovanligt tidigt - utan väckarklocka. Men precis när jag var klar och tänkte ta tag i annat som att äta frukost, så ringde TV8 och ville ha ett längre inslag av samma intervju. Det handlade alltså om Noam Shalit, pappan till den kidnappade israeliske soldaten. Roligt att äntligen få jobba för dem. Vi har ju pratat om det sen i maj förra året, men självklart sände de inte under sommaren då allt hände här nere. Men nu blev det i alla fall av.

Patetisk Alla hjärtans dag

2007-02-14T23:23:00.000+02:00

Bryr mig egentligen inte om den här dagen, men det kändes ju ändå lite grann nånstans när pojkvännen bestämde sig för att åka till Libanon natten mot idag. Har haft fullt upp med arabiskakurs och jobb hela dagen, men nu sitter man ändå här själv och väntar på att pizzan i ugnen ska bli klar. Ringde för att beställa hem japanskt, men de hade slutat leverera. Och till råga på allt så köpte jag en burk ananas speciellt för att ha på pizzan (vet inte varför men gillar inte pizza utan) och så var den satans frukten rutten - i en konservburk. Hur ofta händer det?

Kan någon ha det värre än jag ;-)

Jaja, jag öppnar nog flaskan med vin och sätter på en film så blir nog allt bra ändå.

Jerusalemkravallerna: Ovanligt jobba på hemmaplan

2007-02-13T00:28:00.000+02:00

Eftersom jag redan haft en massa jobb under förra veckan så tänkte jag nästan sova bort fredagen. TV3 har bara korta sändningar och enda anledningen till att de skulle vilja sända något då (efter att redan ha använt mig två gånger under veckan) skulle vara om "The nyhet" händer här. Men tur var det att jag drog mig upp ur sängen, för det var precis vad som hände.

Ska inte dra upp nyheten i detalj igen så här långt efteråt. Jag tog mig ner till Damaskusporten och där var det lugnt som en filbunke. En massa arabiska män satt ner och lyssnade när någon höll tal, antagligen som protest mot reparationerna vid moskén eller mot att de inte släpptes in i moskén pga samma reparationer och förväntade bråk. Chefen ringde och jag sa att allt var hellugnt, här kommer inget hända idag. Tog mig vidare ner i närheten av Dyngporten. Där hade också arabiska män samlats för att be. På andra sidan avspärrningarna stod polis och militär. Efter bönen stod muslimerna kvar, de sjöng nån sång eller ramsa. Vet inte vad det var för text, men stämningen var långt ifrån hotfull. Helt plötsligt beslutar sig polisen för att de hört nog med sjungande. De går in i gruppen för att köra bort dem. Allt okej så långt, (förutom att man kanske först borde försöka att i megafon be folk lämna området, att med vapen gå in i en grupp så där kan ju inte sluta bra). Men värre är att polisen helt plötsligt börjar kasta in tårgas mot gruppen och efter dem när de springer iväg. En polis på häst slår neråt med sin batong, bilder man sett på tusentals kravallfilmer. Jag har ofta tyckt att polisen i många situationer verkar använda mer våld än nöden kräver, men har ändå antagit att demonstranterna (oavsett om det är vänsteraktivister, araber eller nåt annat) har gjort något innan - någon har kastat en sten eller så. Inget sånt hände där jag var. Men nog kom det nån sten i efterhand alltid. I alla fall en låg i närheten av där jag stod när det hela var över. Hela händelsen var obehaglig på många sätt. Och inte minst kändes det ovanligt att det här inte var Gaza, utan min (nu för tiden) egna hemstad, Jerusalem.

Usel bloggare

2007-02-13T00:23:00.000+02:00

Det är ett faktum nu. Varje gång jag kikar in här så har det ju gått massor med dagar. Alla bloggexperter säger ju att man måste uppdatera varje dag, annars slutar folk att läsa. Det kanske även gäller min trogna läsekrets bestående av familjen... Fick också en kommentar idag om att jag var en usel Myspace:are. Loggar in för sällan.

Min ursäkt är att jag jobbat - mycket. Och att jag är en djävel på att mejla!

Min ETC-artikel ute

2007-02-07T21:23:00.000+02:00

Ni kan läsa den här.

Lite läskigt med hela den där kommentarsgrejen. Minns ju hur elaka alla var när svenska aktivisten Tove hade slagits med en flaska i ansiktet i Hebron och folk bara tyckte hon fick skylla sig själv. Nog för att jag förstår att alla inte delar hennes åsikter, det är ju okej. Men fattar inte hur man kan tycka att någon förtjänar att bli misshandlad. Det tyckte jag var en elak kommentar helt enkelt. Men Palestinakonflikten rör ju upp känslor - så kommer det alltid att vara.

Fixare-bråk och frieri i Gaza

2007-02-07T21:00:00.000+02:00

Eftersom jag inte har nån snäll uppdragsgivare som betalar alla mina kostnader när jag är ute på jobb så blir det svårt att anlita de bra fixarna i Gaza. De kostar ju mer än jag tjänar. Därför hade jag pratat med Sawfat om att hänga med honom och hans kund (brittiska tv:n) på deras uppdrag. Det skulle funka bra om jag lovade att inte vara i vägen. Men de skulle starta vid 8.00 från gränsövergången. Billös - som jag är (och hyrbilsfirmorna öppnar inte förrän 8.30) så liftade jag med Pepe och Enrique från katalanska TV3. Men spanjorer - som de är (trots att de är katalaner) så blev vi förstås lite sena, en timme så där. De hade dåligt samvete för min skull, speciellt när jag började få samtal från Gaza och var tvungen att förklara att jag skulle bli lite sen. Men det hindrade dem förstås inte från att stanna och käka frukost på vägen. Har märkt att min stresströskel i princip har stigit till nån slags evighetsnivå sen jag flyttade hit. Överlevnadsmekanism tror jag.

När jag anlände till gränsen så korsade jag i alla fall i förväg och lämnade katalanerna med sin galet stora utrustning. (Tack för skjutsen liksom...). På andra sidan väntade deras fixare Ahmed. Jag trodde ju jag missat min chans med Sawfat och började packa in väskorna i Ahmeds bil för att åka snålsjkuts på dem istället. Då dyker Sawfats kusin upp, en brysk man som gärna pratar i grälton och ännu oftare säger "fucking" fast alltid i fel sammanhang. Han började i alla fall vråla om att vi skulle åka till Sawfat. Men eftersom jag inte visste vilka intervjuer de hade kvar och jag ville träffa en familj så ville jag ringa först. Då blev det liv. Kussen skällde ut Ahmed och alla andra som stod i närheten. Mitt i allt kom Rahid, en annan fixare, fram och frågade vem jag skulle jobba med idag. Arrgh! Fattar inte varför de ska bråka om mig. Jag är ju världens sämsta kund - vad gäller stålar i alla fall. Ahmed skrattade i alla fall bara åt hela saken och till slut så blev det Sawfat i alla fall. Det blev en riktigt bra dag!

På vägen ut var jag ensam i gränsövergången. Först var det en man som på arabiska sa att han gärna ville ha en svensk fru. En av gränsmilitärerna översatte medan han skrattade. Han följde mig sedan fram till gränstunneln. Började fråga om jag var gift - vilket jag insett är ganska pinsamt att svara nej på i Gaza när man sen måste erkänna att man är 30. Gazaborna är vanligtvis mer mormor än mamma vid det laget. Hur som helst så berättade han sen att han också ville gifta sig med en svenska. "What do you say?" sa han på fullt allvar. Jag som tyckte att det kändes som om vi var på samma nivå... Men herregud om jag var fast i Gaza skulle jag också ta alla chanser. En ensam, ogift svenska är nog helt enkelt för bra för att låta bara passera.

Så, även om anledningarna inte alltid var de rätta, kände jag mig väldigt eftertraktad i Gaza den dagen.

Några hektiska dagar - en sammanfattning

2007-02-07T20:34:00.000+02:00

Äntligen nu på fredagkvällen har jag fått ett par timmar att bara ta det lugnt. Början av veckorna verkar bli mer och mer stressiga. Beror väl dels på arabiskakursen måndag och onsdag och att det betyder att de flesta jobben görs på tisdagarna.

I söndags satt jag och mejlade och lyssnade på radioprogram som kan bli möjliga kunder. Det var en extremt deprimerande dag. Regnade in i vår lägenhet så det bildades stora pölar.

I måndags vågade jag mig äntligen till presskontoret för att ansöka om premanent presskort. Blev direkt skickad av Sharon till Richard och han är ju alltid trevlig så det gick nog helt okej. Vänta och se. Anneli kom över och hade lite bokföringskurs. Tror jag är en rätt förvirrande lärare, men hon kan ju läsa själv i mina filer så... Sen ringde TV3 och ville ha ett inslag från Gaza till tisdagen. Hade redan bokat in massor med grejer den dagen, bland annat skulle jag träffa Noam Shalit, pappan till den kidnappade soldaten, i Tel Aviv. Bara att boka om för hundrade gången.

På tisdagen blev det Gaza, men hade efter många om och men belsutat mig för att åka hem redan samma dag. Det var nog rätt val. Hade tur med intervjun jag gjorde och ståuppan också. I alla fall blev det bra bakgrund med de militanta. Killen från brittiska Channel 4 som jag jobbade med var också himla trevlig. Och jag lärde mig nog en del på att se honom jobba. Jag kom sen snabbt och smidigt hem med förbeställd taxi från Erez och kunde skicka mitt första helt färdigredigerade inslag till TV3. De var nöjda. Daniel, ankaret och redaktören, mejlade tom extra bara för att säga att det blev bra. Det är ovanligt...

Idag känner jag av att gårdagen var en heldag. Försov mig till arabiskan, men ironiskt nog så var det enda dagen vi kom mer eller mindre i tid. Omöjligt att passa tider med spanjorer! På eftermiddagen har jag redigerat mitt första inslag till Infolive.tv. de delar ju kontor med Contact, vars lina jag använder för att skicka mina tunga tv-filer. Lustigt att komma dit idag som en medarbetare istället för som kund. Kände mig lite mindre än vanligt. Speciellt när de skulle lyssna igenom inslaget och godkänna det. Hemskt att höra sig själv speaka på engelska. Men de var nöjda i alla fall. Toppen.

Nu hoppas jag att vi ska fira med lite japansk mat på Sakura. Förtjänar det.

Fastfood-amerikanen Mahmoud

2007-02-02T19:05:00.000+02:00

Väldigt många palestinier i Bir Nadara har stängt sina butiker eftersom businessen är extremt dålig sen muren byggdes. Men när jag stod på huvudgatan och skulle göra min ståuppa kom en sån där snabbmats-tjock man ut och började snacka på bred amerikanska. Han berättade att han precis skulle öppna sin butik där och hoppades att andra sen skulle följa efter. Han ville väcka liv i den sovande staden igen. Anledningen var att hans familj kom från området, pappan ägde ett av de stora husen i en närbelägen by. Killen var alltså palestinier, sa att han hette Mahmoud. "But in the States I go by Mickey". Tror jag det. Aldrig någonsin har jag sett en arab som sett så galet amerikansk ut. Både han och de små hiphop brorsorna skulle dessutom kallas blonda i alla andra länder utom Skandinavien. Lustigt.

Fler murturer

2007-02-02T18:58:00.000+02:00

Kom hem från Gaza på onsdageftermiddagen, men ingen vila här inte. Åkte till området Bir Nadara direkt på torsdag morgon. B N är ett av de palestinska områden som nu helt isolerats av mur på alla sidor. Det var jag, Ric och Domeneque som hyrde bil och tog oss dit via Ramallah. När man ska in på Västbanken så måste man hyra en palestinsk bil för de israeliska är inte tillräckligt försäkrade. De palestinska hyrbilarna är mycket dyrare och de är förfärliga. Jag fattade inte riktigt hur det hela gick ihop tills vi grottat in oss ordentligt på småvägarna i östra Jerusalem. Jeep hade man behövt! Jag skämtade om att vi alla skulle krympa minst ett par centimeter efter allt skumpande. Fattar att de bara hyr ut skrotbilar till dem som vill köra på de vägarna - för det är inte mycket mer än skrot kvar när man skakat runt ett tag. Samtidigt så är det ju också sorgligt att se. De boende i östra Jerusalem betalar lika mycket skatt som de i västra. Men något underhåll av infrastrukturen verkar det inte tal om.

Shit, redan fredag!

2007-02-02T18:53:00.000+02:00

Vart har alla dagar tagit vägen?

Lugnare efter vapenvilan i Gaza

2007-01-30T22:47:00.000+02:00

Lämnade som sagt Eilat ganska tidigt. Men kan absolut tänka mig att komma tillbaka och njuta av lite värme mitt i vintern. Det var t-shirt läge i solen redan vid 8-tiden på morgonen och likaså i skymningen vid 17-snåret. Det blev en lika snabb resa tillbaka til Erez. Otroligt fin sträcka egentligen. Negevöknen, Jordandalen och sen över de karga bergen. Och väldigt lite trafik. Synd att jag hade så bråttom att jag inte riktigt hann njuta av det - stanna på vägen och så. Och det enerverande var väl att jag efteråt insåg att jag inte hade behövt ha bråttom. Det är nån typ av vapenvila i Gaza nu så det ska mycket till innan TV3 är intresserade av ytterligare en rapport härifrån, när de visade inslaget om Eilat igår. Dessutom var jag så trött när jag kom fram att jag knappt orkade jobba.

Borde helt enkelt ha stannat i Eilat några timmar och tagit ett dopp i Röda havet eller åtminstone åkt hem till Jerusalem och sovit ut. Nu blev jag medsläpad på de intervjuer som Ric behövde. Kunde ju inte sitta och vänta i bilen. "A real sitting duck" tyckte vår fixare om den idén. Mitt förslag var att jag kunde ligga på golvet i baksätet och sova så ingen skulle se mig i alla fall. Men Gaza ÄR alltid intressant på ett eller annat sätt. Inget besök är bortkastat. Och jag fick till slut lite bra material för min artikel i ETC som ska lämnas i slutet av veckan.

Och vapenvilan... ja, den håller väl sådär. En Hamasman dödades i södra Gaza på eftermiddagen. Och redan tidigare på morgonen var det skottlossning. Men de har i alla fall plockat bort de checkpoints som både Fatah och Hamas hade satt upp runt i området. Jag missade dem ju, men Ric sa att det var obehagligt att åka runt igår.

Gaza blev Eilat

2007-01-30T22:31:00.000+02:00

Vi kom aldrig iväg till Gaza på söndagen. Hade tänkt göra något på alla som dött i de interna striderna under helgen. Men på måndagen skulle det bli av. Vi hyrde bil innan arabiska kursen så att vi kunde åka direkt. Men en bit in på lektionen fick vi reda på att en självmordsbombare sprängt sig och dödat tre i Eilat. Halvvägs till Gaza fick jag bud om att jag skulle till Eilat istället. Ric höll sig däremot till originalplanen.

Efter att ha droppat honom vid gränsövergången Erez fortsatte jag själv. Trodde att det skulle gå rätt snabbt eftersom jag redan var en bit söderut, men bilturen tog ungefär 3,5 timme till. Var nog 30 mil. I Eliat fick jag snabbt tag på den svenska som bodde i närheten av bombplatsen - en intervju TV3 fixat. Efter intervjun åkte jag till attentatsplatsen. Det var fortfarande mycket som hände trots att det var säkert 6-7 timmar senare. Bombtekniker sökte igenom bageriet som sprängts. Många nyfikna stod och tittade på. Jag fick komma bakom avspärrningarna och träffade Mickey Rosenfeldt, polisens presstalesman som jag pratat med vid Jerusalems pride parad. Han berättade om bland annat om den varning de fått innan dådet skedde, någon hade plockat upp en liftare och fattat misstankar. Tyvärr hann polisen inte hitta mannen innan det var för sent. Jag pratade också med en kvinna som varit nära bageriet när det sprängdes. Hon sa att en arm hade landat precis där hon stod. Fruktansvärt. Hon var nog fortfarande chockad, men hade fått lämna sjukhuset i alla fall. Senare på kvällen såg jag henne bli intervjuad av en israelisk kanal.

Själv fick jag problem att skicka materialet eftersom jag inte kunde hitta något snabbt internet någonstans i Eilat. Till slut fick jag bara sätta mig i Hiltons lobby och få upp så mycket som möjligt. Lyckades med intervjun med svenskan, min ståa och nån enstaka klippbild. Synd på så bra material.

Efter en hektisk dag och kväll kunde jag checka in på billigare Americana vid tolvtiden. Satte klockan på 7 för att åka till Gaza dagen efter. Det blev inte mycket till mix av nytta med nöje. Orkade inte ta en öl på kvällen och hann inte se stranden morgonen efter innan jag drog.

Grannsämja under sabbaten

2007-01-28T16:51:00.000+02:00

I fredags fick vi oväntat besök ett par timmar in på sabbaten. Jag hade tagit en siesta efter vår "östra Jerusalem-tur" och långlunch när jag hörde att de knackade på dörren. Ric öppnade och allt jag hörde var "Help. Help upstairs." när de slutligen kom fram till att han inte pratade hebreiska. Jag undrade om nån skadat sig eller vad det kunde vara. Och varför hade de knackat på hos oss, vi är de enda i området som inte pratar hebreiska - och antagligen dem de känner sämst. Men Ric allt klarnade när Ric berättade efteråt. Han hade gått dit upp och där satt hela familjen och alla (minst 5) barn redo för sabbatsmiddag. Det de ville ha hjälp med var att stänga av fläkten som de glömt på. Det hade ju varit jättevarmt under dagen, men på kvällen var det alldeles för svalt med fläkten på. Enligt sabbat-reglerna får de inte utföra arbete, laga mat, tända/släcka lampor osv så de kunde inte själva stänga av fläkten utan att bryta mot reglerna. Men för oss som inte är judar var det ju inga problem. Det var ju därför de knackat på vår dörr istället för att ringa på ringklockan också. Ric fick en massa nötter och godis för besväret och jag hoppas att vi kommit dem lite närmre nu. I alla fall så måste de ju se fördelarna med att alla i området inte är judar.

Picknick!

2007-01-28T16:46:00.000+02:00

Eftersom jag som trogen svensk håller koll på väderprognosen även här nere så visste jag att söndagen skulle bli sista fina "sommardagen" på ett tag. Så jag tvingade med mig Ric och Pepe ut på picknick. Det är ju så man tar vara på de fina dagarna i Sverige. Ingen av dem hade haft picknick på flera år. Ha, jag lyckades spirda lite svensk kultur bland spanska maffian här. Det var i alla fall superhärligt att sitta ute och äta pastasallad i parken den 28 januari. Men det kalla vädret gav sig till känna redan under eftermiddagen med ökat vind och lite moln, så vid 15-tiden blev det dags att bege sig hemåt. Först en het latte. Och nu ett varmt bad. Kanske inte riktigt är sommar i alla fall...

Tur bland bosättningar i östra Jerusalem

2007-01-26T22:05:00.000+02:00

Vi gjorde en tur i östra Jerusalem idag. Har sett mycket av det förr: bosättningar och muren, men nu fick jag mer grepp på situationen, koll på kartor och så. Intressant men deprimerande - om man tror på gröna linjen vill säga.

Den respekteras förstås inte på många ställen. Men vi började med att se resterna av ett hus som tillhörde en palestinsk familj. De hade förstås byggt det utan byggnadslov. Anledningen var att annan mark som mannen i huset ägt hade tagits av israelerna. Nu stod det en bosättning där. Han byggde alltså ett hus på en annan plats, 4 våningar. Alla hans barn och deras familjer skulle bo där. För en vecka sen hämtades han för förhör. När han kom tillbaka en dag senare var huset en hög med skrot. Och alla deras prylar var kvar där inne. Nu bodde delar av familjen i ett litet tält utanför rasmassorna. Han berättade att han spenderat alla sina pengar på det förra huset och visste inte vad han skulle göra nu. Det enda goda han ville nämna var att eftersom husset var byggt av så fint material så hade vissa grannar börjat misstänka att han var en israelisk infiltratör. Nu när huset var rivet var det i alla fall motbevisat.

Resten av turen bestod i att se hur muren dragits och bosättningar byggts upp på olika platser på fel sida gröna linjen. Tydligen anser t.o.m. Peace Now att det stora blocket Male Adumin ska tillhöra Israel i framtiden. Det är det blocket som mycket effektivt skär Västbanken i två delar. För att komma från södra till norra delen (t.ex. Betlehem till Ramallah) kommer man då alltid att behöva åka nästan via Döda havet. Det finns ingen väg som går där nu och det är svårbyggt genom öknen. Vägen mellan de två städerna blir också flera gånger längre än den borde vara.

Och det kan ju nämnas att utbyggnad av bosättningarna går emot både "Vägkartan för fred" och en FN-resolution. Men ändå ser alla bara på medan det händer. Och det kommer rejält försvåra för en palestinsk stat i framtiden.

Semester!

2007-01-25T10:37:00.000+02:00

Var rädd att nästa jobb skulle behöva göras idag, men fick svar i morse om att det räcker med nästa vecka. Så nu bär det av till Döda havet istället. Minisemester! På en dag bara alltså. Men det är riktig sommar här nu. Ska bli 18 grader i Jerusalem idag och 27! vid Döda havet. Och bara sol förstås. Härligt.

Hamas vann valet för ett år sedan - jobb

2007-01-24T20:53:00.000+02:00

Den 25 januari förra året var dagen då palestinierna röstade fram Hamas. Idag gjorde jag ett inslag för TV3 om vad som hänt under året och hur framtidsutsikterna ser ut. Allt blev nog bra i slutändan, men jag hade en himla otur med jobbdag. Hade svårt att somna igår så det blev först vid två-tiden. Men sen vaknade jag vid fem, mådde väldigt dåligt och kunde knappt somna om. Kände ändå att jag inte ville missa arabiskakursen i morse så släpade iväg mig dit, men fick jobbsamtal mitt i så missade en del ändå. Hade planerat in den sista av intervjuerna jag behövde göra precis efter kursen, men den blev framflyttad några timmar. Så hela dagen blev uppstyckad. Jag var trött och grinig. Och kände mig stressad. Men synkarna blev bra och det kändes som om inslaget funkade i all sin enkelhet.

Den israeliska analytikern jag fick tag på är en riktig hotshot, chef för ett av de viktigaste centren för strategiska studier. Han trodde att palestiniernas enda chans till bättring var ett inbördeskrig. Ganska radikal tanke för oss som inte tror på krig som lösning. Men han har ju rätt i att situationen som den är nu är rätt hopplös.

Själv vet jag inte var jag står. Palestinierna har definitivt farit illa under året som gått. Men jag är nog mer den typen som inte bara skyller på Hamas, utan även på andra palestinska fraktioner samt Israel och omvärlden. Det är ett tufft läge på alla sätt och vis.

Pressöl

2007-01-23T23:47:00.000+02:00

Jag hann trots en massa jobb idag - bland annat en tur till Ramallah och samtal till TV3 om Katsav - och en hotande förkylning, ta en öl med Marko på journalisthaket Mona. Vi pratade lite bakgrund, lite jobb, men mest av allt drack vi nog belgisk öl.

Katsav åtalas - antagligen

2007-01-23T23:46:00.000+02:00

Ja, det är nästan klart i alla fall, att Israels president åtalas för våldtäkt bland annat. Men innan det kan bli något åtal alls så måste han avgå frivilligt. Annars måste de vänta tills i juli då hans "tjänsteperiod" avslutas. Tills dess är han immun. Nu har han - och hans advokater - redan sagt att han ska avgå frvilligt om det blir fråga om åtal, men hittills är enda kommentaren från hans håll att han utsatts för en komplott från politiska motståndare. Jag undrar ju bara vilka politiska motståndare, eftersom presidentposten kan likställas med att var kung i Sverige, rent politiskt sett alltså.

För den oinvigde kan berättas att den här historien blev mest känd när ryske presidenten Putin inte visste att mikrofonen var påslagen och sa till israeliske premiärministern Olmert vid hans besök i Moskva att de i Ryssland var avundsjuka pga av vad Katsav åtstadkommit, eller något lika kryptiskt. Avundsjuka var i alla fall inblandat. Politisk kris alltså. På alla fronter.

Enligt bl.a. DN lät det så här:
- Hälsa presidenten, som verkligen överraskade oss, sade Putin om sin israeliske kollega Moshe Katsav.
Sedan försvann signalen, men enligt ryska journalister fortsatte Putin:
- Vilken kraftfull man han visar sig vara! Han våldtog tio kvinnor — det trodde jag inte. Vi är alla överraskade och avundsjuka.

Fler isoleringsproblem

2007-01-22T22:01:00.000+02:00

Nog för att man är bortskämd med isolering och uppvärmda hus som svensk, men jag pratade t.o.m. med en engelsman som sa att det var fruktansvärt här. Och alla som varit i London på vintern vet hur mycket man fryser i de husen där. Alltså självklaer ingen fjärrvärme i husen här. De lösa element som finns funkar dåligt, speciellt eftersom det är högt i tak - och vi har den ytterligare glädjen att ha stora fönster i vår lägenhet. Många av rutorna har småhål och mellan springorna sipprar det in mycket kalluft och ut den lilla varmluft som fanns inne. Under senaste regnovädret upptäckte vi också att varken fönstren eller taket höll så bra för väta. Så nu har vi blöta tidningar på golvet och en hink under den värsta läckan. Tur att vi hann flytta datorerna i tid.

Sov 9 timmar och ändå måndagstrött

2007-01-22T21:57:00.000+02:00

Fast det var nog 9 timmars rätt dålig sömn. Det är helt omöjligt att få en bra temperatur här. Rummet känns som 14 grader men i sängen är det 40. Svettas och fryser om vartannat beroende på hur högt upp man har täcket. Sen sover vi ju på enkla skumgummimadrasser. Och jag som sovit på madrass på golvet ett helt år i Sverige trodde det skulle vara en baggis. Men det här är nån typ av madrass där det skapas stora kratrar efter kroppstyngden. Inte skönt! Så efter 9 timmars sömn kändes det som om jag kunde sova 9 timmar till.

Presskortet fixat

2007-01-21T22:53:00.000+02:00

Ric fick sitt presskort idag. Han var himla nervös innan han gick iväg till presskontoret, och ingen av oss hade väl trott att det skulle gå så bra redan idag. Men hon var riktigt trevlig, eller normal i alla fall, och nu är det klart. Ric är glad, så jag är glad. Så klart är det skönt för mig också. Att äntligen veta att våra planer fram tom maj i alla fall är spikade. Vi blir kvar här alltså.

Ruskväder

2007-01-20T19:44:00.000+02:00

Behöver jag säga att fredag blev en lika rejäl vilodag som natten innan var en rejäl utgång? Stackars Ric blev uppringd för att jobba, men det var ganska snabbt avklarat. Som "tur" är har vädret nu vänt och blivit ruskväder, mer normalt för januari än den strålande sol vi har haft hittills. (Torsdagens skymningsljus var något av det vackraste jag sett på länge - påminde mig om nån Valborg för några år sen i Stockholm, men jag minns inte vilken. Det var bara en känsla.) Alltså inget dåligt samvete utan helt okej att stanna hemma och kolla på video.

Och nu idag lördag fullkomligen vräker det ner. Och blåser som sjutton. Jag undrar om det är det europeiska ovädret som äntligen nått hit till oss.

Rejäl utgång

2007-01-20T19:29:00.000+02:00

Ric hade sett fram emot att gå ut ordentligt på torsdagen och till slut lyckades han övertyga Marta och Pepe att komma över. Eller övertyga... ingen av dem kräver att man besitter någon större övertalningsförmåga. Det blev en helkväll och en helnatt i alla fall. D1 som vanligt. Har inte riktigt hittat nåt annat ställe som konkurrerar. Tyvärr var det rätt trist hiphop som spelades men folket var desto roligare. En salig blandning faktiskt. Normalt är det ju känt som lite av en NGO- och alternativställe, men i torsdags såg jag för första gången en ultraortodox med kippa och lockar. Dessutom träffade jag en norsk psykolog, ett gäng spanjorer (som vanligt) och så nån dryg stor typ som presenterades för mig för att den som pratade med honom just då behövde en ursäkt för att komma iväg.

Kvällen slutade hemma hos Pepe. Första gången jag såg hans nya lägenhet. Helt otrolig. Jag fattar inte varför alla ska bo i så stora lägenheter, speciellt inte när man är själv. Tror han hade 3 eller 4 sovrum. Och tre terasser - som vanligt. Men fin var den. Jag borde väl också passa på att njuta av allt utrymme när vi får vår lgh 1 mars. Om jag sen bor i New York eller Tokyo eller tom Stockholm så är det ju andra ytor som gäller.

Inställt Hebron

2007-01-20T19:25:00.000+02:00

Hade planerat att åka till Hebron på torsdagen. Peace Now ahde planerat en demonstration. Tror inte att det hade gett så mycket arbetsmässigt, men något ska man ju försöka göra och det är mycket möjligt att det hade kunnat bli våldsamt. Hur som helst fick jag reda på att "demon" var inställd precis innan jag skulle dra så det blev en morgonfika med Marta på marknaden istället.

Och tur var väl det, för hemma väntade ett mejl om jobb. Gjorde ut Ramallah-PK:n för TV3. Blev bra tror jag, men de hade nog mycket att göra med Mona Sahlin-grejen för jag fick inte ett svar från dem under hela kvällen. Jag bara antar att de hade hört av sig om något saknats.

Tillbaka i skolbänken

2007-01-17T22:17:00.000+02:00

Hade andra lektionen arabiska idag. Hade inte "hunnit" göra någon läxa och det kändes lite deja vu från skolåren att sitta i taxin och slänga ihop uppgiften. Fast då åkte jag förstås inte taxi till skolan utan buss eller nåt sånt oglamoröst. Det är i alla fall kul med ett nytt språk, speciellt sådär i början när man bara lär sig några substantiv och verb och allt är härligt okomplicerat. Som att vara barn igen...

Alla sammanstrålade på Mona

2007-01-17T22:10:00.000+02:00

Skulle ta ett glas vin med studenten/frilansaren Anneli igår på Mona, ett ställe som nästan blivit lite av ett stammishak på senaste tiden. Den benämningen stämde väldigt väl igår för helt plötsligt dök Pepe från spanska TV3 upp med sina vänner. Lite senare kom Ric, och sen några vänner till Anneli. Det var ioförsig ingen slump. Men senare på kvällen kom korren för El Pais och hans flickvän också. Det stämmer väl att många journalister brukar gå dit. Igår var vi i alla fall många.

Presskonferens i Ramallah

2007-01-16T18:18:00.000+02:00

Det var presskonferens i Ramallah i morse. Handlade om de palestinier med dubbelt annat medborgarskap som nu med striktare relger har blivit rädda för att lämna de palestinska territorierna för att de kanske inte släpps in när de vill tillbaka sen. I vissa fall kan det splittra kärnfamiljer med mamma och ett barn utestängda medan man och ett annat barn är kvar på Västbanken. Låter inhumant.

Jag stötte på spanska/katalanska TV3 på PK:n och vi besökte en av de drabbade familjerna ihop. Det funkade bra att jobba tillsammans. Familjen bestod av medlemmar som alla hade amerikanskt medborgarskap som bott tiotals år på Västbanken. Pappan jobbade på ett projekt för att hjälpa de döva med en norsk organisation, men nu hade han slutat på projektet eftersom han var tvungen att resa och var rädd för att inte få återvända till sin familj på ett eller ett par år. Hans fru skulle få barn i mars-april så självklart var det otänkbart att de skulle vara åtskilda så länge.